Let's get loud

I brist på folk så tömmer jag ur mig allt här.

Jag vaknade förväntans full idag.

Idag skulle jag få min mobil eller i alla fall inom några dagar.
Idag är realese datumet, det nya. Det första var 14 april. 

Så när jag vaknade tänkte jag för skojs skulle kolla med hjälp av ordernumret 

var mobilen befann sig eller så och såg då att det stod att köpet igår halv tolv hade blivit

makulerat. Jag visste inte vad makulerat men jag insåg snabbt att det inte betydde något bra.

Ringde och kollade med pappa vad det betydde och han bekräftade då mina misstankar.

Så istället för att göra det jag hade tänkt så satte jag mig vid datorn, loggade in på hemsidan där 

jag köpt mobilen och satte mig i kö för att få kontakt med dem.

Hon som svarade kollade upp det och mitt köp hade blivit makulerat och hon undrade om jag ville göra en ny beställning.
Grejen är bara det att de redan har dragit pengarna från mitt konto vilket jag talade om för henne. Jag loggade också in på banken och kollade och jag kom ihåg rätt, där stod det att de i slutet av februari drog pengar från mitt konto.

Då blev hon osäker och jag fick dröja kvar medan hon pratade med deras tekniker.
Det tog ett tag och sen sa hon att förmodligen har banken stoppat köpet eller nånting så jag skulle ringa dem och kolla.
Så jag ringde banken, efter lite trixande så jag kunde bekräfta att jag var jag så kunde hon kolla på mitt konto. Pengarna har dragits och hon kunde även se nåt nummer. Jag vet inte riktigt vad det numret sa mer än att det hade med att de hade tagit pengarna att göra så jag gav det numret till dem som jag köpt mobilen av.

Hon blev osäker igen och kunde inte säga så mycket mer utan skulle ge det till teknikerna som skulle höra av sig inom 48 h. 

Under den här tiden hann jag få ganska mycket ångest. Det är mycket pengar för mig som bara försvunnit.

Och jag får ju nu ingen mobil förrän det här löst sig vilket känns ganska tufft. 

Hon på banken sa att om det inte löser sig så kan man reklamera köpet på banken och då blir det en utredning typ om vart det har gått fel. Om banken jag gjort fel så får jag tillbaks mina pengar men annars kunde hon inte säga så mycket.

Efter allt det här var jag helt slut och ville bara gå och lägga mig igen men istället så tog jag en springtur, vilket faktiskt hjälpte. 

Sen har jag verkligen försökt hålla mig positiv trots att pappa ringde upp mig och var skitsur över det här. Han vill att jag ska ringa upp dem och kräva en mobil och skälla på alla jag kan. Jag funkar inte riktigt så. 

Fick också veta att min morfars cancer var elakartad och att han ska genomgå en stor operation. 

:( 

så ja, idag är lite tungt av olika anledningar.

Glömde bort mitt uppföljningsmöte med fk och arbf. pga det här med så kom fösent till det men det gjorde inget.

Puh, trött

Idag är ingen vanlig dag...

... För i dag ska världens finaste Sara och Jakob gifta sig!
och ungefär såhär himla glad och lycklig är jag för deras skull :

GRATTIS FINA NI! 

Ett litet tips

Jag gissar att alla har haft blåsor i munnen någongång och vet hur ont det kan göra?
När Johan var här fick jag två blåsor jämte varandra och de satt på underläppen, precis vid tänderna.
Eftersom de satt vid tänderna så läkte de inte för varenda gång jag pratade, tuggade eller gjorde en min så skavde de mot tänderna och det gjorde ont.
Igår var den översta blåsan dubbelt så stor som från början och läppen var helt svullen.
Jag fick nog så jag började googla efter medicin som hjälpte mot såna blåsor och till min förvåning så fanns det faktiskt.
Så när jag var på apoteket så köpte jag en förpackning. Den hette oralmedic och var dyr. 149 kr för en förpackning som räcker till två behandlingar.

I förpackningen låg två rosa och två vita topsar.
Först skulle man ta den vita topsen och rengöra själva blåsorna.
Det gick okej. Det är ju inte så skönt att peta på blåsorna men det funkade.
Sen skulle man ta den rosa och bryta av ena änden. Då rann det rosa i röret ut i andra änden.
Detta skulle man hålla mot blåsorna ett tag.
AJAJAJ säger jag bara.
Jag var inte beredd på att det skulle göra så ont.
Medlet tar sönder blåsan tror jag eller nånting och sen lägger den sig som en skyddande hinna över.
Efter man skulle man skölja med vatten och efter det skulle det inte göra ont längre.

För mig gjorde det ont efter och jag sa att det här var det sämsta jag varit med om. Kändes som läppen svullnade upp och var öm MEN efter några minuter så försvann smärtan och nu har jag inte ont alls.
Jag kan prata och le utan att det känns. Om jag håller tungan emot så smakar det "sår" men det gör inte ont.

Så det var faktiskt värt den smärtan för nu kan jag leva som vanligt igen :)

En liten uppdatering

Jag hade egentligen tänkt mig ett videoinlägg eftersom det är lättare att berätta allting då än i text men klockan blev mer än jag tänkt så får bli såhär istället.

Ni kanske undrar hur det går för mig med 16:8?

Det går faktiskt bra. Tror jag.
Just nu är jag hungrig och det känns ju lite oroväckande eftersom jag inte får äta förrän klockan tolv imorgon och ska jobba från 10 - 12 men jag ska ju sova större delen av tiden som jag inte äter så det löser sig nog. 

Lurigt det där med hungern med tycker jag. Den kan komma och gå lite som den vill. 

Jag började ju som sagt igår och igår var det verkligen inga problem.
Jag drack saft fram till klockan tolv och då åt jag en nyttig matlåda jag gjort bestående av lax, qinoua, ärtor och spenat. Sen fikade jag hos en släkting. Är svårt att tacka nej till kakor hos äldra tycker jag. Sen på kvällen åt jag en GI lasagne. Det är nåt med lasagne! Jag älskar lasagne! Inte alla kanske men många. 

På kvällen sen tog jag en joggingrunda och tränade lite rumpa o mage och sen gick jag och la mig. 

Så igår var verkligen inga problem men det var ju första dagen så idag kanske är den riktiga första dagen om ni förstår hur jag tänker? 

Idag gick jag upp runt åtta och istället för att planera mat så började jag dagen med att städa o fixa. Har äntligen gjort rent på balkongen tillexempel. Vid 9 hämtade jag Affe och han har varit här hela dagen.
Jag åt ganska prick tolv och då var jag hungrig men inte så det var jobbigt. Efter det gick jag en promenad med Alfons, ganska stressig sådan. Senare fikade jag hemma hos pappa. En liten chokladbit och cola ( haha den där dumma colan alltså, måste sluta med den ) Sen hemma lagade jag och Anna en vegetarisk GI lasagne som jag åt kanske mellan 7 och halv 8. 

Just nu är jag ju som sagt hungrig men det kanske går över? Tror inte min kropp har hunnit fatta riktigt vad som händer.

En sak som jag har tänkt på är lite svårt dock som är jätte fånigt är att jag när jag inte får äta har svårt att inte stoppa saker i munnen. Det handlar inte om att jag är så hungrig att jag har svårt med det utan att det finns saker överallt. Hittade tablettask godis i min väska och av reflex var jag nära att stoppa en i munnen.

DET ska bli skönt att vänja sig av med. 

Btw så vägde jag mig precis. Jag vägde ca 56. Alltså mer än jag trodde men efter påsk är det kanske inte så förvånande. Jag vill inte gå ner massor i vikt utan mest göra så att träningsresultaten syns! :D 

Spännande att se hur det går imon! 

O&O

Kanske inte den mest charmerande bilden men såhär
såg jag ut förra sommaren.
I juni kanske?

16:8

Jag läste om 16:8 dieten och jag tycker den verkar jätte bra.
Jag vet inte om man ska kalla det diet för det verkar mer vara ett sätt
att äta som passar kroppen bättre.

5:2 dieten har väl ingen missat vid det här laget och man kan säga att 16:8 dieten
bygger lite på den.
Man får äta mat 8 timmar av dygnets 24. I mitt fall blir det att jag hoppar över frukosten
vilket jag i princip gjort hela mitt liv ändå. Jag tänker mig att jag ska äta mellan 12 och 20.
Idag blir första dagen så är ju lite spännande.

Utöver det har jag gått runt och slängt en massa godis och sånt som blivit kvar sen påsk.
Jag kommer ändå inte äta det så är onödigt att ha det kvar.
Igår drack jag också upp den sista pepsin. Ska inte köpa hem någon mer pepsi nu är tanken.
Just nu dricker jag fun saft sötad med stevia och den är god så det funkar.
Sen får det bli mer och mer vatten!

Jag kommer även försöka hålla mig lite åt GI hållet för det känns naturligt.
Det kan inte vara bra att äta massa pasta och potatis utan bättre och välja nyttigare alternativ.

Vad tror ni?
Fixar jag det?

One day in the djungle

Nu ska jag strax åka till jobbet. Träningskläderna är på eftersom jobbet innebär träning.
Idag är jag lite extra taggad för har bestämt mig för att ta tag i det där med att bli mer hälsosam.
Jag tränar ganska bra nu tycker jag även om jag behöver få ännu mer rutin på det men det jag verkligen behöver tänka på är kosten.
Jag har ätit så grymt onyttigt det senaste så det måste jag ta tag i igen.
Lite åt GI hållet igen under veckorna och lite slappare på helgerna.
Så har jag tänkt !

Vägde mig idag för att se hur det faktiskt låg till.
56 kg väger jag på ett ungefär.

Jag är mer än min sjukdom

Det tror jag många med en diagnos, vad det än må vara, behöver tänka på.
Jag  tror att alla ser på mig att det är något fel på mig, jag tror att jag inte beter mig som en vanlig människa.
För ett tag sen så sa en person till mig att jag gör bra intryck och att jag inte behöver oroa mig för att träffa folk i jobbsammanhang.
Det förvånade mig för det är inte alls så jag har sett det.
Hur ser ni på er själva? Hur tror ni att andra ser på er?
Och om ni vill hjälpa mig jätte mycket, hur ser ni på mig?

Jag känner att jag verkligen håller på med en resa.
Det är så mycket fint, det finns så mycket inspiration i både människor och annat.
Jag tror att det är värt det även om det är väldigt jobbigt på ett sätt.
Det tar mycket av min energi och det är så mycket annat som faller.
Jag vill ju att det ska bli bra så det får vara värt det och jag ska bli en ett energiknippe igen
som jag var när jag var yngre!
Jag ska minska energi-tjyvarnas makt i mitt liv.

I helgen har jag gjort bra saker!
Jag var på min första möhippa någonsin och jag är så glad att jag gick.
Min första reaktion var att tacka nej = fega ur.
Det var en utmaning för mig av många anledningar.
Bland annat att jag inte alls visste vad som skulle hända, och att jag inte riktigt
kände någon och inte hade någon att gömma mig bakom MEN jag klarade det!
Alla var jätte snälla och jag hade jätte kul och jag blev så himla glad av att se Sara.
Hon är en sån förebild! Allt hon gått igenom och alla svårigheter hon haft oså är hon så sprudlande och GRYM!

Fina Sara som gjorde allt med ett leende!
Saras blogg!

Idag har jag varit på första pysselklubben.
Det är jag som har hållit i det och då är det ju alltid lite mer ansvar och nervöst men det gick jätte bra.
Två stycken fick backa ur i sista sekunden så det var jag, Anna och Tibby.
Vi hade jätte mysigt. Vi satt i  ett hörn och virkade/stickade, fikade och pratade.
Vi körde sanning och konka för att lära känna varandra. Haha!
Måste skaffa ett bättre lära känna varandra spel :)
Någon som har något tips?
Det är förövrigt helt okej att vara med i pysselklubben. Man får göra vad man känner för. Tanken är att träffa folk.
Hör av er om ni vill vara med :)

Syskonvecka

Min syster åkte precis hem.
Hon har bott här sedan i måndags.
Det har varit jätte kul och mysigt tycker jag.
Hon har förvisso jobbat mycket men jag tycker
om att ha någon att laga mat till och någon som slår sig ner i
soffan och tittar på natur program med mig på kvällarna.

Det blir ju såklart lite syskontjafs men det hör till tycker jag.
Undra vad hon har tyckt?
Jag tror att hon har tyckt det varit besvärligt.
Hon gillar nog inte att sova borta och så så tror inte hon har uppskattat
det som jag.

Dagen idag har  varit. Okej.
Jag vaknade med ångest så att komma till jobbet i tid gick inte.
Tyvärr.
Tog en timmes sovmorgon och det hjälpte.
Hyfsat  i alla fall.
Bestämde på vägen till bussen att när jag väl kom hem sen
så skulle jag inte lämna lägenheten
och det håller jag fast vid.
Uschligt vad kall man blir så fort man kommer ut.

Fler saker jag är rädd för

Inser att jag är labil.

Jag håller ihop och ibland känns det helt okej för att 

några sekunder senare känna att världen går under för att jag inte får ihop det.

Tittade precis på 28 dagar.
Den handlar om en tjej som hamnar på ett rehab center. 

Där inser hon att hon måste förändra sitt liv, typ. 

Nu är det inte samma sak men hur långtid tar det att bli av med ett självskadeberoende?

Tusen år verkar det som. Så fort det blir jobbigt så vill jag bara göra det jag är van vid för att kontrollera min värld, och mig. För att hålla ihop och liksom få det att flyta på. 

Istället har jag börjat tröstäta? 

bra skit.
Så fort känslorna väller så trycker jag in nåt imunnen för att trycka ner känslorna in igen.
In i bröstkorgen.

Eller va fan de nu sitter. 

Aja.
Inte det inlägget skulle handla om.

Jag är rädd...

Jag är rädd för att inte vara behövd.

Att inte fylla nån funktion

Att alla ska inse hur onödig jag är. 

Typ. 

Offerkoftan

Jag är lite rädd för den där koftan.
Vill inte vara en som bär den.

Jag har en i min närhet som ofta har på sig den här koftan.
Allting är katastrof och när personen berättar om det så tar den i från tårna.
Det kan röra både små och stora saker.
Det kan vara personliga saker och saker som de flesta  bara rycker på axlarna åt.
Typ, hur cykelvägarna går i våran stad eller hur någon annan kör bil.

Idag när jag tänkte på det så kom jag på att FY vad mycket energi det
måste gå åt till att ha alla de där jobbiga känslorna för allting.
Tänk att gå runt och bli arg över saker som egentligen inte spelar någon roll.
Eller att bygga upp de absoluta största katastrof bilderna i huvudet innan men
vet hur landet ligger.

Jag måste verkligen jobba med mig själv.
Jag vill vara en glad positiv människa som sprider glädje.
Jag vill se de bra sakerna före de dåliga osv.

God morgon fredag!

Det är soligt och det är fredag!
Fina tider känns det som.
Jag har inte tränat så mycket som jag brukar den här
veckan tråkigt nog, bara promenader.
Men idag är ju min sim dag så idag blir det lite träning.
Skönt.

Jag ska snart till jobbet men egentligen vill jag bara stanna hemma.
Det är så mycket jag skulle behöva göra som jag inte hunnit.
Hunnit har jag egentligen men jag har inte gjort det.
Inte orkat.

Även om jag nu mår bättre så är det inte helt stabilt än.
Jag får ångest vågor som får mig att tappa andan lite när som.
Min kontakt person och jag pratade om det.
Hon säger att det är för att jag trycker ner känslor.
Känslor jag inte vågar ge uttryck för.
Blir jag sårad så säger jag inte alltid ifrån.
Jag blir typ aldrig arg heller fast det blir jag kanske egentligen då
bara att jag inte uttrycker det?
Vet inte.
Hur löser man det då?
Hur slutar man trycka undan känslor?
Jag tänker att jag bara borde börja säga när jag känner nånting men jag
är så rädd för att såra nån eller göra någon arg.
Det farligaste i världen.
Tänk om någon inte skulle tycka om mig? Tycka illa om mig. Usch.

Min egen bild av mig är att jag är en hemsk jävla jobbig elak och dum människa.
Men jag vill inte att andra ska tycka det så jag försöker vara snäll.
Jag vill bli älskad.

Innan har jag trängt undan att jag saknar J.
Det gör jag inte längre och nu är det ganska jobbigt att han är borta.
Idag är fredag, fredagsmys.
Kanske tacos?
Men nä, J är inte här så det blir nog inte så.
I bästa fall träffar jag någon kompis eller syrran.

Vad tänker ni på denna fredags morgon?

Sen vill jag säga...

Tack!

Till alla som hört av sig, brytt sig och stöttat mig.
Jag ber om ursäkt för att jag inte hört av mig oså innan men jag har faktiskt inte orkat.
Det är inget illa ment men har verkligen inte orkat prata om det och som jag skrev i förra inlägget orkar jag inte ritktigt nu heller .

Men som sagt!

TACK <3

Så ja

Det har blivit bättre.
Jag har börjat leva igen.
Kämpade mig igenom dagar där varenda andetag gjorde ont.
Fortsatte träna och var snäll mot mig själv.
Sov mycket.
Träffade folk.

Det som finns kvar nu är en tom förvirring och lite kvällsångest.
Sånt man kan leva med och förhoppningsvis blir även det bättre.

Nackdelen med allt det här är att jag gått upp massa i vikt.
Blivit totalt kanelbulle tokig.
Tänker på det tills jag får en, måste sluta äta dem.

Jag önskar jag kunde förklara vad allt det här kaoset som nästan fick mig
att vilja vara inlagd för att överleva berodde på men jag orkar inte.
Berättade för min kontaktperson på psyk och den dagen mådde jag mycket
igen så jag låter det vara, för nu i alla fall.

Kan väl säga så mycket som att det här med distansförhållande är ganska jobbigt ändå.
Jag vill bara ha hem J nu. För jag behöver honom och det är svårt att trycka ner de känslorna
och samtidigt ha dem kvar.