Livrädd.
Men masken är på så förhoppningsvis märker ingen osäkerheten. Nu är det hennes tur att prata och hon säger det hon noga planerat och tänkt ut i huvudet och så ett extra självsäkert leende på det.
Inte göra fel, inte vara fel.
Hennes darrande händer gömmer hon i fickorna så länge hon kan och när det är dags att betala lutar hon armarna mot bordet för att dölja det så mycket det går. Hon längtar tillbaks till honom. Så att hon kan gömma sig bakom någon och kanske smyga in sin hand i hans och känna hans varma trygga hud och känna hur tryggheten liksom strålar upp genom huden.
Lämna mig inte.
En knuff i sidan väcker henne från tankarna. Det är dags att gå.
"Vad står du och drömmer om?" säger pappan med ett flin.
Hon blinkar bort tårarna och ler och svarar "inget".
Ingen ska få se mig svag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!