Fel sida

Jag vaknade av att pappa ringde min mobil runt elva.
Jaha, försovit mig igen.
Tog en halvtimme att ta sig ur sängen så ingen ide att försöka
ta sig till jobbet.
Jag som hade tänkt, och verkligen behövt, träna efter jobbet.

Efter att vänligt men bestämt tackat nej till att följa med till pappas jobb så
bestämde jag mig för att fixa papprerna till fk. Skulle gjort det för länge
sen men har inte orkat.
Efter lite pill och dubbelkollande i kalendern har jag nu fyllt i allt.
Jag tror jag har gjort rätt, jag hoppas det.

Sen gick jag och lämnade kuvertet hos försäkringskassan och efter det ringde
jag pappa som jag lovat.
Pappa sa att han skulle komma förbi så istället för att cykla så väntade jag hemma
 tills han kom.

Åh gud vad vi är på olika våglängder idag.
Han var väldigt i farten.
Ibland undrar jag om inte även har hypomani ibland.
Han hade tusen ideer på saker han ville jag skulle göra.
Städa ur mitt rum hemma.
Sälja en klocka och massa jackor, som han hittat hemma, på tradera.
Jag tackade nej för idag.
Sen ville han laga min ena cykel.
Det fick han så jag följde med och hjälpte honom att hämta den.
Det låg massa skräp i cykelkorgen ( sen förra gången han skulle hjälpa mig med något och använde den osm papperskorg ) som han ville slänga.
Jag släppte in honom i soprummet men soptunnorna var inte där för de skulle tömmas.
Då slänger han skräpet på golvet.
Snark.
Fick nästan skälla på honom för att han skulle plocka upp det igen.
Tillslut slängde han det på rätt ställe iaf.

Vid det här laget kliade ångesten ganska mycket under mitt skinn.

Precis innan han skulle gå lät det såhär:

P: Cykla till mig sen då!
Z: Nej..
P: Jo cykla till mig sen
Z: Kanske..
P: Men säg ja nu då! Cykla till mig!
Z. Kanske
P: Jo cykla till mig
Z: *Suckar, vänder mig om och går*