I'm still a rock star

Det är tufft i höst mörkret.
Jag virvlar bort bland alla löv och jag vet nästan inte själv.
Vägen kantas av ångest så att jag går vilse och glömmer bort var jag är.
Dimma i huvudet.
Stundvis är det alldeles lugnt.
Rörigt, förstår ni?
Jag orkar inte fundera på världsliga ting utan gör mest det som andra förväntar
att jag ska göra så att de är nöjda.
Oftast går det rätt bra.

I got my rock moves

Ibland vill jag bara göra som förr. Klara mig själv.
Skita i alla andra. Överleva på mitt sätt.
Varför får jag inte det?
Varför ska det vara fel?

Det är lättare att tygla sig själv då.

Ibland drar prinsen fingrarna över min hy, 

kärleken och värmen sprider sig från hans fingertoppar

över min äckliga, kalla och blekfeta hud. 

Jag går en kurs i självkänsla för övrigt.
Där får man läxor.
Det gäller att vara mottaglig och jag orkar inte men jag försöker.
Men i alla fall.
Ni får läxa av mig nu. 

Samma läxa för det är bra.

Första läxan:
Ge klossar till folk i din närhet.
Klossar är byggstenar för att bygga upp självkänsla.
Alltså säg snälla och uppmuntrande saker till folk i din omgivning.

Andra läxan:
Tänka "Vad kan jag idag?"

Alltså hitta något positivt och bra med dig själv idag.
Exempel: Du har skitont i nacken men du kan ju då ändå gå en promenad tillexempel!
Eller så kan du prata? Lyssna? Göra grimaser?
Spelar ingen roll. Hitta det positiva istället för det negativa.

Tredje läxan:
Lyssna på den här låten och tyck om er själva.

Btw.
Jag citerade Pink. Förvånande va?

God Natt