Försäkring och hundmat

Nu har jag gjort en del 2 av min hund vlogg där jag delar med mig av funderingar och tankar inför hundköpet.

Alla klipp kommer ligga under fliken "Hund vlogg"

Helt tvärtom

Sista dagarna nu innan allt ändras.
Jag blir till och från överväldigad av allt som behöver fixas.
Nu kommer folk till mig och säger, "du har väl inte glömt det här?"
Och då får jag en klump i magen för även om jag har fixat det så
känns det som jag måste dubbelkolla det tre dagar till.

Igår var jag och växlade till mig de norska pengarna.
Pappa skrämde upp mig och sa att det tog flera dagar för banken
att växla så mycket pengar men det gick bra.

Hon på banken frågade vad som hände i Norge eftersom jag växlade
så pass mycket pengar.

Idag ska jag teckna försäkringen.
Det känns väldigt svårt just nu. Innan hade jag bestämt mig men så
pratade jag med pappa så har fått tänka om lite.
Så måste räkna en gång till och kolla så jag tänker rätt.

På kontraktet till hunden så står det att vi måste ställa ut två gånger innan 3 års
ålder. Jag har pratat med uppfödaren om det för det känns inte som min grej.
Hon sa att jag inte behöver det. Jag hade ändå inte valt den snyggaste valpen hon
sett. Men det står ju där på kontraktet i alla fall.
Jag hoppas vi kan stryka det. Annars kan jag ju bli tvungen att ställa ut ändå.
Pappa lugnade mig lite i alla fall och sa att i så fall så fixar vi det, han hjälper mig.
Väldigt skönt att höra för igår fick allt mig att gråta. Det var liksom för mycket att ha
koll på och oroa sig för.

Nu ska jag göra en lista till.
Gjort tusen men det är så rörigt så jag får inte ihop det så måste göra en ny.

O&O

Jag och Knodden

Ett brev till mig själv

När man kollar igenom alla gamla grejer ifrån huset så hittar man ibland roliga saker. Nu hittade jag ett brev till mig själv som jag skrev när jag var 16.
Tänkte jag skulle dela med mig av det.
Jag skriver det rakt av, med stavfel och allt. Till och med saker jag nu inte längre står för, som tex favorit för fattar.

Enjoy:

Namn: Zara
Datum: 4 oktober 2006
Antal kuddar i sängen: 2
Bästa platsen på jorden: Danmark
Bästa surftips: Bilddagboken
Drömmer om: Mamma & trygghet
Smeknamn: Zäta
Epost: denrutiga...
Favoritprogram på tv: Creepschool
Favoritbil: Bubbla
Favoritbok: Dränkta hemligheter, Vingklippt ängel och Zebra flickan
Favoritfilm: Fragile
Favoritförfattare: Berny Påhlsson
Favoritgodis: Sura, färgglada saker
Favoritmusik: Blandat
Favoritradiokanal: P3 rock
Om jag fick 10 000: Skulle jag spara det på något bankkonto
Favoritskådis:
Favoritspel: Super mario bros 3
Favoritplats utomhus: Hos mamma
Favoritfärg: Lila, svart, vitt och grått
Frisyr: Baklugg och halvkort hår. Oftast uppsatt
Går i sömnen: När jag vill
Morgonpigg: Ibland
Har på mig nu: Svart tröja, randigt linne, svart linne, kjol, strumpbyxor, randiga strumpor och en rosett i håret
Hemort: Husqvarna
Hemsida: http://paniiik.bilddagboken.se
Hobby: Pyssla
Favoritdator: Min
Favoritdryck: Peppsi (vafalls?! Kunde jag inte stava till Pepsi?  )
Favoritfik:
Favoritfika: Kanelbulle
Hårfärg: Mörkt gyllenblond med lite rött
Högsta önskan: Mamma levde och bli lycklig
Intressen: Va med kompisar, ha kul och må bra
Kan laga pannkakor: Ja
Kompisar: Sessan, Gabbe, Jimmy, Robban, Jenn, Malin och Älin
Bästa ordet i svenska språket:
Favoritkläder: Kjol
Favoritmat: Tortelinie
Min idol: Emma i Creepschool
Ogillar mest hos folk: När dem är otrevliga
Till helgen ska jag: Vara med Gabbe, Sessan och Jenny
Senast köpta skiva: ?
Senast sedda film: The missing
Skonummer: 37,5
Skulle helst vilja: Träffa mamma & bli lycklig
Roten ur 25 är:: 5
Tro på evig kärlek: Ja
Tror på Ufon: Ja
Tycker inte om : Krig och lever
Tycker om: Att ha kuwl
Vill kunna: Flyga
Vill åka till Jimmy i Gbg och Danmark
Tror på astrologi: Ja
Skulle aldrig: Döda någon
Är bra på att: Vara mig själv
Ålder: 16
Åt frukost: Melon, bulle och juice
Ögonfärg: Grönaktig
Önskar mig i julklapp: Gillar inte jul

Meddelande:
Hoppas du är lycklig nu..eller jag. O___ô

Jakten

>> Finns hund- vlogg bland flikarna nu där jag pratar om planering kring hund <<

Igår träffade jag en vän på Ikea. Hon och jag var klasskompisar när jag / vi läste till undersköterska.
Hon har fått barn så vi lever ganska olika liv och därför har det blivit att vi inte träffats så mycket.

Anledningen till att vi möttes på Ikea var för det är smidigast för henne att vara där när man ska luncha eftersom en 1,5 åring inte har det bästa bordskicket ;)

Vi kollade runt lite och jag drömde lite om att köpa ny soffa och några färgglada fåtöljer.
Spara, spara, spara.

Men framför allt kollade jag saker till hunden, såklart. Vad annars just nu liksom?

Jag tänker att jag skulle vilja ha mer förvaring när hunden kommer. Så kollade på olika lösningar till det.
Tittade främst på smala byråar för då  kan jag kanske ha den under hatthyllan i hallen .
Många av de billiga var inte snygga och tvärt om.
Men så av en slump hittade jag en som det nog får bli. Ska kollar lite på secondhand osånt först innan jag köper en ny. Den kostade under tusenlappen vilket jag tyckte var bra och sen så tycker jag den var hyfsat snygg.

Något fick jag faktiskt med mig hem. Nämligen två filtar. Det är Ikeas billigaste så den kostar 9 kr styck. Perfekt valpbädd i början. Bara att tvätta om den blir nerkissad eller så. Inte gör det heller något om små vassa tänder biter sönder den.

Helgen

En liten video min mobil har satt ihop om helgen: 

Vi har nu varit och träffat valparna. De är urgulliga, såklart! 

Uppfödaren bodde på en gård med hästar och massor med hundar.
På gården fanns två hus så vi fick ett eget hus att bo i.
Huset värmdes upp med vedeldning. Mysigt men vi är ju totalt okunniga men det löste sig. 

Efter att ha träffat alla åtta valpar fick vi ta med oss de fyra tikarna in i huset där vi skulle bo.
På så sätt hade vi tid att lära känna dem lite. Det tyckte vi var jätte bra. Känns inte som uppfödare brukar ha det så? 

Efter att uppfödaren var klar med sina sysslor på gården så kom hon in till oss. Vi kollade efter varg, fotade valparna och gav dem avmaskningsmedel. 

Sen bar vi in dem i ett rum i huset där vi sov och där fick de vara under natten.
Både J och jag var helt slut när vi gick o la oss och mitt bekymmer för att inte kunna sova hade jag inte behövt bry mig om. Sov som en stock. Vaknade klockan sex av att Balto, en vakt hund på gården skällde. 

På morgonen var vi ensamma med valparna igen. Då testade vi dem lite. Såg hur de reagerade på olika saker och funderade över vilken vi trodde skulle passa oss bäst. 

Vi var väldigt eniga. Två favoriter. 

Man fick dock inte välja valp. Man fick säga i vilken ordning man tyckte om dem oså skulle hon ha det i åtanke. 

Förmodligen blir det alltså valp.
Måste bara fundera lite till. 

Så stort beslut och just nu känner jag mig lite ställd. 

Klarar jag det ansvaret det innebär? 

Kommer jag orka med alla utmaningar och vill jag verkligen det här? 

Många frågor.
Magkänslan är tyst.
Det är den som brukar få styra annars. 

Sjunker in

Det har börjat sjunka in att vi ska bli med valp.
Jag tror dock inte man kan fatta det helt förrän man är där dock, eller rättare sagt, förrän valpen är hemma.
Det finns en plan nu i alla fall och det är skönt.
Jag märker att jag jobbar framåt.

Jag får dock fortfarande "Herregud, kommer jag klara det?" tankar.
Det är klart att det är lättare att inte skaffa hund. Att fortsätta leva som jag gör nu.
Men då utvecklas jag inte.
Det kommer säkert vara skit tufft och besvärligt ibland men det får jag lösa.

Jag har velat ha hund så pass länge och jag ser mig själv som en hundmänniska.
Ibland gäller det att våga ta chansen trots att det är ett stort och svårt beslut.

I morgon åker vi till uppfödaren och hälsa på.
I elverum. Uppfödaren har en häst gård så vi ska sova över och bo i gäststugan.
Det ska bli kul men lite nervöst. Det är en utmaning för mig med sådana här saker.
Men det är bra med utmaningar. Det är så man utvecklas.
Jag har ju många verktyg att ta till om det skulle vara något och dessutom min bästa vän med mig.
Så det blir nog bra.

När vi kommit hem på söndag ska vi bjuda pappa, Ln och N på middag.
De kommer få lösa ett korsord jag har gjort ( tog tre timmar att göra ^^ )
När de löser det så avslöjas en mening, " Vi ska skaffa valp "
Så får vi se om pappa fattar.

Vi får se hur reaktionen blir. Min erfarenhet säger att det kommer bli sura miner men jag har ju systeryster och sådär som hjälper mig. Korsordet tror jag kan lätta upp själva grejen med. Att det inte blir så stelt.

Efter vi har varit i Elverum och kollat på valparna så känns det som vi kommer bestämma oss och då blir det dags att ta tag i allt praktiskt. Fixa försäkringspapper, ssk registrering m.m.
Sen borde jag köpa en del grejer till. Har gjort en lista:

• Hundsäng
• Valpschampo
• Klotång
• Kam, borste och karda
• Hundhanddukar
• Bajspåsar
• Kompostgaller / babygrind
• Valpfoderpaket
• Massagevante*
• Gummileksaker
• Mjukt hundgodis*
• Bilskydd*

* Saker som kan vara bra att ha men inte är något måste

Jag budar på en sele med koppel på tradera som jag hoppas jag vinner. Hade varit perfekt. 

Visst är den fin? 

Jag har lärt känna en som har köpt hundar av den uppfödaren jag ska till, på FB. 

Hon lägger upp så otroligt mycket fina bilder på sina hundar och det är så som hon lever med sina hundar som jag har tänkt mig lite.

Ramlar

Idag när jag gick till jobbet så fick jag svårt med balansen. Det är svårt att gå rakt, som att gå på ett rullband.
Spännande.
Det händer med jämna mellanrum även om de var ett tag sen sist.  Denna gången håller de dock i sig.

Det känns som när man snurrat på en stol och den värsta snurrigheten har gått över. Man klarar av att gå men man får anstränga sig för att gå rakt. Oså känner man sig Light illamående

Tycker de kan gå över så jag slipper kolla upp det...

Skriver det här för vill inte berätta de för någon och vara gnällig

Nu går det undan

Nu blir det troligen valp i maj.
Mina tankar går runt så mycket just nu och jag kunde knappt sova.
Det blir nog norska valpar med!

Från att tro att det inte blir förrän i höst blir det nog nu om en knapp månad.
Pratat med två uppfödare och den ena har sina valpar klara första maj och andra 16 maj.
De som är den första maj kan vi få hämta lite senare.

Jag är så himla nervös för att berätta för pappa och alla andra.
Det är nog nästan det värsta.
Sen börjar jag få kalla fötter och tror att jag klarar inte av att ha en hund, att allt kommer skita sig.
Att jag inte kommer ha råd och att J kommer bli av med sitt jobb och att det blir kaos.
Katastrofstankar.

Men vi ska försöka åka och träffa dem i helgen.
Och efter det så får jag berätta för pappa.
Hur ska jag göra det?
Kanske bjuda pappa, syster yster och N på mat och berätta då.

Den som lever får se hur det går!

Ur balans

Jag håller till mycket ute i skogen nu. Så som jag så ofta gör när det blir lite för mycket. Idag är absolut sista dagen i huset där jag växte upp. Om en timme så får vi aldrig mer gå in där igen, förmodligen.
Idag känns det lite jobbigt. Helt okej ändå men lite ... seperationsångest?
Men mina minnen har jag i huvudet.
Jag tror på sätt och viss att det kommer vara ganska skönt att släppa taget med, när det väl är över och det har sjunkit in.

Huset ( som jag ser som en person ) kommer i och med det här få nya möjligheter. Huset förtjänar det. Det har potential som vi inte har utnyttjat. Det dog nog ut lite då när mamma dog. Drömmarna och orken gick i kras. Nu får huset möjlighet att leva upp till nya drömmar och möjligheter och de där glada dagarna och minnerna kan bli fler.

Jag tycker det ska bli skönt att släppa huset i tankarna med för behöver hinna tänka på det här med hund.Jag har hela tiden tänkt mig en sommarvalp. Alltså att jag ska vara ledig på sommaren och ta hand om valptiden. Ingen av tikarna har börjat löpa än så nu lutar det mer och mer åt september och då är det ju höst egentligen?
Det var ju kanske inte så bra. Fast det funkar ju? Men jag får ju tänka om och planera om en del.

Det finns en hund som ska ha valpar tidigare, som man får hämta i Maj. Jag funderar på om det kan vara ett alternativ. För det går ihop bättre med det jag redan hade planerat. Nästan i alla fall.
Nackdelen med de hundarna är att deras matte och husse är norska så valparna är registrearade i norska kennelklubben. Jag vet inte vad det innebär så det försöker jag kolla upp nu.

Rörigt i mitt huvud.
En sak i taget.
En tanke i taget.
Trassla ut och hitta lösning.

Tänka om

Det är en konstig känsla att vänta på och längta tills någon ska få mens.
Eller börja löpa som det ju egentligen heter.
Men jag liksom vill att karusellen ska sätta igång. Otålig.
Det kommer ju ta lång tid då med men det är det första steget i alla fall.

Jag har lite tänkt mig en sommarhund. Att det skulle vara sommar när jag fick henne.
Så blir det ju inte riktigt nu. Hade hundarna börjat löpa i mars hade det blivit i Juli / Augusti,  nu är det mer Augusti / September och ju längre tiden går, ju mer lutar det åt september. Då är det ju typ höst? Kan ju fortfarande vara varmt och så men ändå, höst.

När hunden kommer måste jag ta ledigt så mycket jag kan så om jag har någon semester så får jag ta den så sent som möjligt.
Men det vore skönt om karusellen kom igång i alla fall så man fick lite att planera efter.

Det här med åsikter

När jag var i en hundaffär och pratade hundmat med en kvinna som jobbade i butiken så sa hon till mig " Du kan ju sticka till hunden någon köttbit eller köttbulle eller så när du äter"
Varpå jag svarade att jag är vegetarian så det blir lite svårt. Nu äter jag kött ibland så min hund kommer säkert få en köttbulle någon gång ibland men det kommer inte bli förjämnan.

I alla fall till saken. Hennes reaktion på det var "Åh vad fint av dig att du kan tänka dig att ge din hund kött när du är vegetarian"
För mig är det en självklarhet. Hundar är i grund och botten köttätare. Kött är något de behöver. De kan klara sig utan det men egentligen är det något de naturligt skulle äta.
Vad jag väljer att göra med mig det är upp till mig men det är mitt ansvar att hunden får i sig det den behöver.

Hon berättade också om en annan kund som lät sin hund leva på vegetarisk kost. Hon köpte färskfoder som var gjort på grönsakspure. En hund kan äta grönsaker men jag tror inte en hund mår helt bra av det. Jag säger inget om just den här kunden och hennes hund för hennes hund kanske mår jätte bra men i mitt liv så känns det inte rätt. Jag kommer ge min hund det som jag tror är bäst för den även om jag försöker låta bli att äta så mycket kött.

Min poäng med den här texten är att alla är olika. Alla har olika förutsättningar och viljor i allt.
Jag önskar att alla var lite mer öppensinnade kring allt. Det blir lätt två läger. De som tycker att enbart vegetarisk/vegansk kost är det ända rätta och äter man inte helt vegansk så är man korkad och tvärt om.

Jag tycker inte det behöver vara så hårt. Ha gärna dina åsikter. Dela med dig av dem men tvinga inte på någon dina åsikter. Säg inte att de inte är bra för att de inte gör som du tycker är det bästa.
Uppmuntra istället om de någon gång gör något som du tycker är rätt.

Detta gäller väl egentligen allt. Var snällare, mer förstående för då tror jag världen skulle bli bra mycket bättre! :)

På tal om träning

Jag hittade en rolig utmaning. Eller egentligen är det inte en utmaning utan mer av ett träningsupplägg. Jag tänkte dock det kunde vara kul att utmana mig själv med det.

Träningsupplägget heter 20 vägar till helvetet.

Skrev till T att jag ville göra det och för henne lät det, inte så lockande...
För mig säger det typ, "wow, utmana mig själv tills jag ligger i en svettig pöl på golvet, YES lets DO IT!"
För henne lät det mer "Nej tack jag gosar hellre katter"

Hon reagerade nog mer normalt.
Men jag känner ändock att jag vill genomföra det här.
Klicka HÄR för att komma till sidan där listan finns med saker man ska göra.

Jag känner att idag är en bra dag att göra det här så jag funderar på att ta tag i det.
Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra det ute eller inne. Helst hade jag velat göra det ute men jag inser att jag kommer typ dö och se ut som en gris så jag vill i så fall vara någonstans utan så mycket folk.

Ska klura lite till på det där.
Man ska mäta tiden när man gör det med.
Hur lång tid tror ni det kommer ta för mig att klara det?

Hönapöna

Förra Söndagen så kom jag igång med lite träning igen. Utöver promenaderna.
Jag åkte iväg och sprang. Klockan var 7 - 8 tror jag så det var mörkt ute och jag
sprang i skogen. Det var ganska läskigt. Konstigt det där med att man känner
sig rädd när man är ute själv när det är mörkt.
Det kan ju såklart ligga någon dumming i buskarna men det är väl mer troligt att
de ligger i buskarna i stan än där uppe ute i ingenting.

Såhär har ser min träningslogg ut från förra veckan. Jag har sprungit varannan dag. Första gången sprang jag två kilometer och de andra gångerna sprang jag 4.
J har sagt att för att komma med i militären så ska man springa en kilometer på 5 minuter. Just nu ligger mitt medelvärde på ca 6.30. Inte så att jag vill göra lumpen men det är bra att ha något att sträva emot.

Det är skönt att vara ingång igen och det är skönt att min kondition inte var så dålig som jag trodde att den var utan att jag faktiskt klarar av att röra på mig.

Så det är jag väldigt glad för.

En annan grej som gör mig glad är Js familj. Vi var uppe där i lördags och åt. Det var jätte trevligt och mysigt. Vi fick påskägg och jag blir alltid så rörd när jag får ett ägg precis som J och som de verkligen lagt ner tid och omsorg i.
Jag känner mig verkligen som en del av familjen och jag kan inte beskriva hur det känns men det känns i alla fall så otroligt fint!

Hoppas ni har haft en bra påsk!

Den spökar i bakgrunden

Min sjukdom eller mina sjukdomar märks inte av lika mycket längre.
De påverkar inte min vardag på samma sätt som de har gjort.
Men de finns där i bakgrunden och ibland blir jag äckligt medveten om det.

Det har hänt två gånger nu på kort tid det är därför jag tänker på det och tar upp det.

Nununu hände den ena grejen.
Det är en grej som händer relativt ofta men inte jämt men liksom med jämna mellanrum. Jag vet inte alltid själv varför de uppkommer eller så utan det bara blir.
Det är att jag låser mig när det kommer till mat.
Jag har haft väldiga problem med mat innan men nu äter jag som jag ska men så ibland så liksom låser det sig verkligen.

Ikväll är det som sagt så och jag vet att jag borde äta men jag vet inte vad jag ska äta. Inte bara sådär jag vet inte vad jag ska laga i kväll utan mer att det mesta i matväg får mig att vilja slita upp magsäcken genom munnen för att jag blir så äcklad. Jag får nästan panikångest attacker av att bara tänka på maten.

Jag har haft lite rätter som har varit säkra kort men idag kommer jag inte på någonting.
Ibland brukar jag känna mig sugen på något speciellt som liksom skulle kunna funka, ibland saker som jag i normala fall inte ens tycker om, men idag är det kört.

J försökte komma på olika saker jag kunde tänka mig att äta men inget föll mig på läppen och jag känner mig så himla jobbig, dum och barnslig så tillslut när han för tredje gången sa panpizza sa jag att det blir bra. Så kanske jag kan gå o lägga mig så jag inte behöver äta den.

Men jag har det inte såhär jämt längre vilket jag är tacksam för. När jag var som "sjukast" med med maten åt jag i princip ingenting. Kanelbullar och pepsi och helt ärligt förstår jag inte hur jag klarade mig på det så länge som jag gjorde. Förstår inte heller hur jag lyckades lura pappa så mycket som jag gjorde heller.

Vill tillägga att jag inte har fått någon diagnos någonsin så jag är inte sjuk "på riktigt".

Jag hade tänkt skriva om den andra händelsen med men den här texten blev så lång så får ta det en annan gång om jag kommer ihåg det.
^^

Lasagne är i vanliga fall något jag tycker väldigt mycket om.
Just nu får den här bilden mig att vilja krypa ur skinnet och fly här ifrån.
Så konstigt