Den spökar i bakgrunden

Min sjukdom eller mina sjukdomar märks inte av lika mycket längre.
De påverkar inte min vardag på samma sätt som de har gjort.
Men de finns där i bakgrunden och ibland blir jag äckligt medveten om det.

Det har hänt två gånger nu på kort tid det är därför jag tänker på det och tar upp det.

Nununu hände den ena grejen.
Det är en grej som händer relativt ofta men inte jämt men liksom med jämna mellanrum. Jag vet inte alltid själv varför de uppkommer eller så utan det bara blir.
Det är att jag låser mig när det kommer till mat.
Jag har haft väldiga problem med mat innan men nu äter jag som jag ska men så ibland så liksom låser det sig verkligen.

Ikväll är det som sagt så och jag vet att jag borde äta men jag vet inte vad jag ska äta. Inte bara sådär jag vet inte vad jag ska laga i kväll utan mer att det mesta i matväg får mig att vilja slita upp magsäcken genom munnen för att jag blir så äcklad. Jag får nästan panikångest attacker av att bara tänka på maten.

Jag har haft lite rätter som har varit säkra kort men idag kommer jag inte på någonting.
Ibland brukar jag känna mig sugen på något speciellt som liksom skulle kunna funka, ibland saker som jag i normala fall inte ens tycker om, men idag är det kört.

J försökte komma på olika saker jag kunde tänka mig att äta men inget föll mig på läppen och jag känner mig så himla jobbig, dum och barnslig så tillslut när han för tredje gången sa panpizza sa jag att det blir bra. Så kanske jag kan gå o lägga mig så jag inte behöver äta den.

Men jag har det inte såhär jämt längre vilket jag är tacksam för. När jag var som "sjukast" med med maten åt jag i princip ingenting. Kanelbullar och pepsi och helt ärligt förstår jag inte hur jag klarade mig på det så länge som jag gjorde. Förstår inte heller hur jag lyckades lura pappa så mycket som jag gjorde heller.

Vill tillägga att jag inte har fått någon diagnos någonsin så jag är inte sjuk "på riktigt".

Jag hade tänkt skriva om den andra händelsen med men den här texten blev så lång så får ta det en annan gång om jag kommer ihåg det.
^^

Lasagne är i vanliga fall något jag tycker väldigt mycket om.
Just nu får den här bilden mig att vilja krypa ur skinnet och fly här ifrån.
Så konstigt