Hyfs

Det är ju lite lurigt det där.
Alla har ju olika sett att se på saker men idag sitter jag och är lite, bitter?
Jag tror bitter är rätt ord, en känsla jag dock inte klarar av för jag blir ledsen.
Anledningen till det är att jag känner ett par och det kan vara lite jobbigt att umgås med dem
eftersom de hela tiden blir rätt närgångna.
Jag vill inte skriva för mycket för vill inte peka ut någon men vet att de här personerna inte läser min blogg
så vet att de inte kommer känna sig träffade.

Jag har sagt till dem vad jag tycker, på ett snällt sätt förstås. Nästan i alla fall.
Eller de har liksom inte visas någon hänsyn eftersom de uppenbarligen inte håller med mig och det kan jag tycka är lite fräckt.
Jag vet inte, känner mig gnällig och dum nu. Är jag det?

Johan och jag var väldigt kramiga och pussiga i början av vårt förhållande.
Så mycket att det blev jobbigt för våra kompisar som faktiskt sa ifrån.
Vi tänkte då efter och insåg att de hade rätt, det var inte så vi ville vara
och idag är vi tacksamma för att de sa till oss.

Jag tycker inte att man behöver sitta och kyssas/hångla när man är med folk.
Man behöver inte ligga i sängen och kramas hela tiden m.m

Det är klart att man kan hålla om varandra, hålla handen, ge en puss, det är ju naturligt.

Men det finns en gräns, tycker jag.
Det handlar om hyfs för mig.

Jag tror faktiskt inte att det här paret skulle göra så om de var med vissa andra de känner och då tycker jag inte de behöver göra så med mig heller i och med att de vet att jag inte uppskattar det.

Är jag dum som tycker såhär?
Känner mig dum men jag tycker ändå som jag tycker.