Det är så mycket och så svårt att få ihop
och samtidigt hålla balansen.
J har kommit hem från Uppsala.
Det är underbart och de mesta blir så mycket roligare.
Som att sortera strumpor.
Det fick mig att kikna av skratt.
Han är bäst den däringa <3
Samtidigt är det lite svårt.
Vi måste lära oss att leva med varandra igen.
Låter kanske konstigt men man får ju vanor.
Än så länge har det inte varit några större problem.
Inte heller några känslokrockar.
Det är ovant att ha någon som bryr sig så som han gör.
Någon som frågar mig om det verkligen är så bra för mig
att springa så fort som jag gör. Om jag inte borde pausa.
Någon som ser mig när jag inte gör det själv.
Han är bäst helt enkelt.
Jag har börjat jobba med.
Äntligen!
På sätt ovis för det är ju ganska kämpigt med.
Två dagar i veckan än så länge och bara några
timmar åt gången.
Det räcker för ångestnivån har stigit tillräckligt.
Måste komma in i det här så jag inte mår dåligt över allt.
Det är svårt.
Jag skäms.
Kan få ångest av
ingenting.
För saker jag tycker
jag gör eller inte gör och
jag över analyserar och funderar
i onödan men jag kommer förhoppningsvis
in i det . Det gick ju bra på kungsporten så det
ska nog med tiden bli bra.
Jag har tusen idéer och även J bidrar nu när han har massa tid över.
Vi vill förändra så mycket i lägenheten. Just nu är det kaos och förflyttningar
lite överallt.
Men det är kul.
Tänkte delat med mig av en låt men jag ångrade mig för den var lite neggig så delar med mig av den här istället:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!