Woho! Halkbanan

Halkbanan är AVKLARAD!!!
Jag är godkänd och det är så himla skönt
att kunna boka av en grej som jag gått runt och
varit orolig över i flera år.

Det har varit en av de grejer som gjort att det där
med att ta körkort har tagit emot.
Just nu kändes det värre än själva uppkörningen.
Det tror jag beror på att det är flera människor
inblandade och min skräck bild var att alla stod
och såg på medan man körde och skrattade när
man gjorde fel. Så var det inte! Tack o lov!

Jag gick upp jätte tidigt för att vara mig, runt 6.
Det gör jag alltid när jag ska någonstans eller
det är något lite större eftersom min mage är som den är.
Jag hade dagen innan köpt frallor som jag åt till frukost
trots jag inte är så förtjust sådan frukost men jag ville
verkligen bli mätt. Efter det gick J och jag en promenad
på 3 km mest bara för att vakna till.

Sen kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg vad vi gjorde
men klockan 9 så traskade jag iväg.
Jag hade med mig saker som jag trodde och hoppades
skulle göra det hela lite lättare för mig*
Jag kom fram till körskolan runt halv 10 och då fick vi
visa våran legitimation och invänta alla de andra.

Jag hade tur för just igår hade min körskolelärare hand om
omkörningarna så vi hade bestämt innan att jag skulle åka
med henne och hon gjorde det så HIMLA bra.
Hon är bäst! Hon sa typ "Zara, du kan väl åka med mig? och
är det någon mer som vill åka med mig?"
Jag tror inte någon fattade att det var uppgjort.
Det blev en tjej som åkte med i samma bil som mig.
Jag tänker inte ens försöka stava hennes namn för det var
långt och krångligt.
Sen frågade Nina vem som ville börja göra omkörningar
och jag tackade ja. Jag hade tänkt på det där och om jag fick
chansen att börja så skulle jag göra det så att jag slapp sitta och
oroa mig.
Redan där hade några saker blivit på bästa sätt.
Dels att jag fick köra med Nina, vi var bara tjejer i bilen och
jag fick börja köra. Optimalt för min del.

Sen åkte vi till Halkbanan.
Där fick vi en macka och fick vänta en stund.
Sedan berättade de lite om deras regler och undrade vad
vi förväntade oss med dagen.
Efter det delades vi upp.
2 grupper som fick köra och en som fick börja i riskrummet (kommer inte ihåg vad de kallade det)
Jag började inte med att köra. Först tänkte jag att det var dumt för om jag börjat köra så hade det varit precis som med omkörningen, att jag hade det avklarat och inte behövde stressa upp mig.
Men nu i efterhand tror jag det var bättre så som de blev nu.

Min grupp fick börja med att prata och kolla på olika filmer.
Bland annat filmer om hur en bil "beter" sig om man kör in i ett träd.
Man tror ju att bilar är ganska säkra nu för tiden och det är de men inte
så säkra som de flesta tror, tror jag.
Det är ändå en plåtburk vi färdas i, i höga hastigheter.
Om man krockade med ett träd i 50 så gick det ganska bra.
Men redan i 70 så är det inte alls troligt att man överlever.
I 90 så flög testdockans huvud av så...ja.

Jag tryckte det var ganska jobbigt att se för man insåg vilken fara man utsätter sig
för varje gång man sätter sig i en bil.
Det behöver ju inte bero på er, ni som åker i bilen att det händer något.

Vi fick se en bil som varit med om en riktig olycka.
Den bilen skulle svänga av en väg och då kom det en motorcykel i väldigt för hög fart
och körde in i sidan på den bilen. Motorcykeln ligger INUTI bilen.
Alla dog. Det var tydligen 2 personer i bilen men det insåg räddningspersonalen först när
de hitta en 5 hand ! >.<
Det var en bil som hade stått en bit bort och bevittnat olyckan. De i en bilen hade inte sett motorcykeln utan plötsligt hade det sett ut som att det smällde av en bomb i bilen.
:(
Sen finns det ju även andra saker som kan orsaka olyckor. Djur tillexempel.

Efter det var det dags att köra för min del.
Jag fick en de lärare jag ville ha när jag körde.
Det gick att prata med honom och han var inte sådär sur eller så.
Man brukar vara 3 som kör samtidigt men vi blev bara två.
Det var skönt. Killen som körde samtidigt som mig kunde inte svenska så bra
så vi fick våra instruktioner på knacklig engelska.
Det är en sak som kunde gjort mig jätte nervös men det gjorde inte det.
Jag lyckades hålla mig lugn och tänkte "om jag inte förstår får jag väl fråga"

När jag satte mig själv i bilen märkte jag att jag skakade av nervositet och var rädd att jag inte ens
skulle kunna starta bilen. Men när jag väl körde i väg så är man så fokuserad på körningen så man hinner inte vara nervös.

Halkan var väldigt intressant. Jag blev förvånad ! Men det är jätte bra att få känna hur det kan  bli om det är halt.

Först skulle man testa att bromsa framför ett övergångsställe där det gick över skumgummi dockor.
Sen fick man köra slalom på halt underlag. Sen fick man testa att bromsa i en hal nedförsbacke och köra i en skarpkurva med dålig sikt.

Sedan fick vi skjuts tillbaks till trafikskolan och jag traskade hem till J och då hade han bakat bullar till mig <3

Nu i efterhand så var det inte så farligt men jag är väldigt nöjd med att jag lyckades att hålla mig lugn hela dagen. 9.40 - 15.30 ungefär. Jag är ju inte van vid att vara iväg så länge och dessutom med utmaningar hela dagen men jag klarade det!

*Jag hade med mig:
Klocka - Jag tänkte att om jag hade klocka kunde jag själv kunna håll på tiden så att det skulle bli lättare att klara av att hantera situationen. Använde den inte jätte mycket men de var skönt att veta att jag hade den och kunde kolla om jag ville.

Pepsi - Föga förvånande va? Socker, koffein och en dryck som jag brukar använda som tröst när det är något.

Block och penna - Det går att distrahera sig med om det skulle behövas. Om det inte bara räckte med att lyssna eller så. Använde jag inte alls.

Mediciner - Det har jag typ alltid med mig när jag gör något. Alvedon, magtabletter och ångestdämpande. Jag borde ha tagit en alvedon men jag vågade inte. Haha. Fick ont i huvudet för det var soligt och jag använde inte solglasögon. magtablett behövdes inte och ångestdämpande hade jag inte kunnat ta även om jag behövde dem (vilket jag inte gjorde ) för då hade jag inte kunna köra bil.
De är dock bra att ha med sig för om jag hade flippat ur så är det bra att kunna bryta.
Oftast hjälper just vetskapen om att jag har dem i nödfall.