Jag har rätt mycket önskemål om min begravning och sådant där till.
När jag gick på högstadiet och gymnasiet så ville jag några gånger ge upp livet.
Jag orkade inte mer. Jag började nog alltid i fel ända och därför är jag fortfarande vid liv.
Jag började alltid med att jag ville ge dem något eftersom jag hade avslutat mitt eget liv.
Det ända jag kunde ge dem var ett fint slut, avsked.
Därför funderade jag mycket på hur jag ville att min begravning skulle vara.
För ett tag sen så pratade jag och J om hur vi ville göra när vi dog.
J visste inte så mycket medan jag rabbla upp ena saken efter den andra och tillslut
tyckte han att jag borde skriva ner det hela.
Så nu tog jag tag i det.
Jag har skrivit hur jag vill ha det, vilka låtar jag vill ha.
En dikt har jag valt ut och lite andra önskemål.
Där står också klart och tydligt att jag vill donera mina organ och att jag sen vill bli kremerad.
Det var svårare än jag trodde att skriva ett sådant brev.
Jag är inte på något sätt döende men som rubriken säger så ska vi ju alla dö en gång.
Man vet aldrig när.
Känslan när jag skrev brevet är ju dock att jag är döende nu och att det är nu folk kommer få uppleva min begravning, lyssna på låtarna jag valt och sitta där och gråta. Eller vad de nu gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!