2 veckor

Nu har Alfons bott här i två veckor.
Två roliga veckor där vi verkligen har kommit in i hundlivet.
Idag är det två veckor på pricken men idag
ska han också hem.

Alfons har inte varit hemma på en hel vecka.
I början var han hemma när jag jobbade men i och med att jag varit
sjuk så har han varit med mig hela tiden förra veckan.

Det kommer bli SÅ tomt utan honom. Och stillsamt. På ett dåligt sätt.
Men jag visste ju att den här dagen skulle komma och jag kan ju låna honom
när jag vill så det är ju lugnt.

Men tänkte göra en liten lista med + och -

Positivt 

• Mina rutiner har blivit så mycket bättre. När man har hund måste man planera och trixa för att få ihop det med städ, promenader, matlagning och jobb.
• Vardagsmotionen blir så mycket bättre. Innan hade jag 10 000 steg om dagen som minsta mål men det var så enkelt så jag höjde det till 15 000. 
• Jag blir gladare 

Negativt

• Det där med planeringen och tiden kan ju även vara en nackdel. Man kan inte vara flexible på samma sätt.
• Det kostar pengar och är mycket jobb
• Man får plocka bajs ;) 

Det går ju väga positivt och negativt emot varandra i evigheter men här är några punkter i alla fall

Fredagsmys

Livet med hund

Vi sitter mitt emot varandra vid bordet. Han tittar på mig och hans ögon ler. Sen tittar han förstrött ut genom fönstret igen och gäspar.

Alfons. Finaste bästa Alfons. Hemma hos mig har han en egen stol i köket. Han har en plats i mitt fågelbo där han brukar ligga ihop rullad som en katt i min lila fluff filt.

Han har bott här lite mer än en vecka nu. Bästisen. Hans matte har fött barn. Tvillingar. Han har varit här sedan dagen innan förlossningen.

Jag är jätte tacksam över att jag får ha honom här. Han är så otroligt rolig och får mig att skratta mycket. Han gör också att jag kommer ut mycket mer än innan. 10 000 steg om dagen var ju inga problem så ökade upp målet till 15 000 om dagen. Sen blev jag sjuk så det har väl gått sådär med det.

Det har verkligen visat hur det är att leva med en hund. Jag har verkligen ingenting emot det. Jag inser att jag kommer nog behöva hundvakt medan jag jobbar. I alla fall i början. Sen kanske hunden klarar sig hemma 3 h medan jag är borta.
Alfons älskar att åka bil och det är väldigt smidigt. Han och jag åker på små utflykter då och då. Vi har bland annat varit uppe hos Farmor och Farfar ganska mycket vilket även de verkar uppskatta.
Han kan även vänta i bilen medan jag springer in och handlar. Däremot går det inte lämna honom i lägenheten för då ylar han som en stucken gris.

Han vaknar runt sju ( första dagen var det kvart i sex ) och då väcker han mig genom att fladdra med öronen. Haha så himla roligt. Så går vi runt huset så han får kissa. Sen kan vi antingen gå och lägga oss igen eller börja med dagen. Beror lite på. Sen går vi en runda under förmiddagen. Allt beror på om jag jobbar eller inte hur lång och vart jag går. Om jag jobbat har jag sedan lämnat honom hos matte och husse och sedan hämtat honom när jag slutat. Sen går man en runda till. Sedan en kvällsrunda som brukar vara lite längre och sist en runda runt huset precis innan vi ska lägga oss.
Alfons brukar somna runt 9 så brukar få väcka honom innan vi går ut sista gången för kvällen.

Mycket smidigt tycker jag.

Ska be J filma oss när vi brottas någon gång. Han är så himla rolig!

Sjukdomsresa del 2

När utredningen var klar hade jag legat inne i ca 2 månader så nu fick jag börja träna på att gå i skolan igen. Sammanlagt var jag inlagd i 2 och en halv månad.

Det var tufft att komma tillbaks. Hade missat mycket och hade nationellaprov att fixa.

Jag klarade tillslut gymnasiet i alla fall. Läste en kurs efter jag slutat som jag inte hann med. Psykologi A.

Jag flyttade även hemifrån i den vevan. Efter att kursen var klar blev jag sjukskriven eller vad man nu ska kalla det.

J pluggade och hade det stressigt med att få ihop sitt liv och att ha en sjukskriven flickvän som inte klarade av att ta hand om sig själv hjälpte inte.

Det spårade. En dag fick J be sin kompis att akut köra honom hem till mig mitt under en lektion för han fick en klump i magen efter att ha läst mellan raderna i ett sms. Han hade rätt. Jag hade tänkt göra slut för att kunna göra något hemskt med mig själv för att bli inlagd. Det löste sig och jag gjorde aldrig något men jag mådde fortfarande väldigt väldigt dåligt.
J märkte det inte då men jag var i en neråtgående spiral. Så sjukt deppig. Pratade med rösterna och min världsbild var skruvad.

Jag orkade inte ta hand om mig själv längre. Jag åt inte, duschade inte och tog inte hand om mig själv.

Vi hade kontakt med psykjouren som skulle hålla lite koll på mig. Kommer ihåg att jag hade rätt terapi med en av dem som var rädd för råttor. Hon fick hålla Lyckeli för hon var finaste råttan i världen <3

Jag minns att jag virrade runt i stan mitt i natten utan att riktigt veta vart jag var.
Dagen efter det ringde J psykakuten från skolan och psykjouren kom och hämtade mig. Jag kommer inte ihåg det alls men han som hämtade mig kom hit på besök för något år sedan och han sa att han kom ihåg mig för jag hade varit helt borta. Det hade inte gått o prata med mig men jag hade snällt följt med honom ändå.

Denna gången var jag bara inlagd en vecka.
Under den veckan så hände en av de första grejerna som fick mig i rätt riktning.

Det var under den veckan jag insåg att jag inte skulle bli räddad av psykvården. De hade ingen aning egentligen.
Jag var tvungen att själv skapa mig en plan över saker jag ville åstakomma med mitt liv.
Mål och delmål skrev jag upp i ett block.

Detta gav mig ett driv, ett driv jag hade saknat innan. Jag hade varit vilsen. Jag tror lätt att man blir det när man inte har några mål att sträva efter.

Känner du dig vilsen så tycker jag att du också ska sitta ner och fundera på vad du vill göra.
Kan vara små och stora saker.
Du kanske vill resa?
Färga håret?

Vad som helst bara det är något som känns meningsfullt för dig

Jag och finaste Lyckeli <3
RiP

Aktivitetsarmband

Igår så tappade jag mitt smartband. Väldigt surt för det är en stor del av mitt liv.
Är ju med i en tävling på shapelink bland annat där man loggar sina steg.
Har så länge laddat ner en stegräknarapp men jag tänker att jag ska köpa ett nytt smartband men frågan är vilket. Det jag hade hörde till min mobil och jag fick det "på köpet".

Nu har jag ju chans att välja men seriöst, det är ju en hel djungel?!

Jag har klickat runt och läst massa nu.
Så svårt att jämföra för de har ju olika funktioner som är bra och saker som jag inte är så intresserad av.

Fördelen om jag väljer någon utav Sonys egna produkter är att jag kan styra min mobil med hjälp av armbandet. Med mitt gamla kunde jag sätta igång musik och byta låt fram och tillbaks. Tror även att man kunde ställa in så den tog kort när man klickade på den men den funktionen använde aldrig jag.

Sony har tre produkter.

Smarband - det armbandet jag hade

Fördelen med det är att jag vet vad jag får. Jag vet hur det funkar och det kommer att fortsätta uppdatera min app Lifelog som hör till mobilen. 

Nackdelar är att det finns en risk jag kommer tappa det igen för ni ser ju på bilden att spännet är inte det säkraste. 

Den finns i en brun design med som inte är snygg men som verkar sitta bättre. 

De har även smartband Talk som jag igår tänkte jag kunde köpa. Uppdatera mig lite. Men efter ha läst och kollat runt lite så verkar de ha en del brister.

Sen finns det ju andra märken. 

Fitbit som verkar vara väldigt populärt.
Jag kan inget om de men det finns en som mäter pulsen. Frågan är hur nödvändigt det är? 

Om jag byter märke vet jag inte hur bandet funkar och jag kommer inte kunna styra mobilen med det (antar jag? ) 

En fördel är att det går att synka med shapelink appen så jag slipper fylla i saker manuellt.

När jag klickade runt så hittade jag ett träningsband från Polar med.
Det verkar väldigt bra och jag har det märket på min pulsklocka och det verkar som ett bra stabilt märke som kan sina träningsgrejer. En fördel med det armbandet är att man kan ha det när man simmar, alltså det mäter simningen med. 

Tipsa gärna och berätta hur ni har tänkt! 

Jag är helt lost. 

Vegan?

Igår kollade J och jag på en dokumentär som jag blev tipsad om av Bouvierbaby.
(det är en blogg jag läser om en person som har en jätte gullig hund som hon tränar drag med )

Den handlade om en person som är vegan och genomförde ett projekt, eller vad man ska kalla det, där de fick gå en kurs i att bli veganer för en månad.

Jag kan verkligen rekommendera den och både J och jag känner för att köpa en stuga på landet nu och rädda fabriksdjur och äta veganskt. Till viss del i alla fall.
Om ni vill se dokumentären så kan ni göra det HÄR

Jag vet inte om vi kommer bli helveganer men man kan ju öka på det i alla fall.
I och med att jag är laktosintolerant så är ju sojamjölk, havremjölk, mandelmjölk osv inget negativt direkt.

Sjukdomsresa del 1

Jag tänkte göra ett inlägg till om min sjukdom men lite mer om hur min resa har varit och försöka ta upp de saker som jag tycker har varit extremt viktiga i min resa och som gjort mycket för att jag ska klara mig så bra som jag gör idag.

Jag har vänner som är bipolära och jag läser bloggar med andra som är bipolära och många av dem har det mycket tuffare än mig. Jag klarar mig hyfsat nu efter att ha kommit på olika strategier och saker som funkar för mig men det är inte alltid lätt och framförallt så har det inte varit liv.

Jag kommer inte gå in på det som är liksom grunden grunden till att jag började må dåligt utan mer fokusera på..sjukdomen?

Jag började må dåligt tidigt men först när jag var sådär 13 började jag inse att det inte var "normalt". Då trodde jag att jag skapade mitt dåliga mående och att allt var mitt fel. Det är ju på ett sätt sant för om man tänker negativt och är negativt så blir ju allt mer negativt. Men mår man dåligt så är det ju inte alltid så lätt att tänka positivt.

Jag hade väl egentligen ingen jag kunde prata med om det för hemma var det lite komplicerat och min bästis trodde nog att det var vanligt tonårs mående.

Jag hade inga verktyg för att hantera hur jag mådde så jag skapade en lista med regler för att hantera mig själv. Det kunde vara saker som att jag inte fick andas så att det hördes eller att jag inte fick äta om någon tittade på mig ( kan jag fortfarande ha svårt för).
Det var massor med sådana små regler som jag levde med för att känna att jag hade kontroll.

Jag mådde sämre och sämre och jag började se, höra och känna saker som inte "finns". Jag vet inte hur det gick till men på något sätt så lyckades jag berätta lite för en umdomsledare i kyrkan och hon ringde ungdomsmottagningen.
Där gick jag till A, min mamma en gång i veckan, och hon var den bästa person jag kunde kommit till. Hon var underbar!

Hon var dock bara kurator och hon kände att hon inte kunde hjälpa mig utan att jag behövde mer hjälp så jag fick fick träffa en psykiatriker och hon lät mig börja på antidepressiva.
Det som hände då var att jag blev manisk för första gången. Jag har myror i benen. Kunde inte sitta still och allt var som en jäkla karusell. Sov inte på en vecka.
Jag gick på gymnasiet när allt där här höll på och jag kunde inte sitta på lektionerna utan typ var femte minut sprang jag upp o ner för trapporna för att sen försöka vara med en stund igen.

Jag fick sluta med medicinen och jag kommer ihåg att vi hade något möte med pappa eftersom de misstänkte att jag var bipolär. Jag visste inte det då. Under mötet berättade pappa att mamma varit manodepressiv som de hette innan, alltså bipolär. Eftersom det är ärftligt och att jag hade blivit manisk av antidepressiva så fick jag min diagnos.

Jag kommer inte ihåg hur det kändes att få diagnosen men jag tror att jag tyckte det var skönt . Jag hade ingen egentlig erfarenhet av hur psykriatrin fungerade och trodde att nu, nu skulle det bli bra. Jag skulle inte behöva må såhär längre.

Manin la sig inte trots att jag slutat med medicinen så jag blev inlagd. I och med att jag såg och hörde saker med så gjorde de en psykosutredning på mig när jag var inlagd. De kom fram till att jag INTE har någon psykossjukdom MEN att jag har psykossymtom vid hög ångest.

Jag fick börja med stabiliserande mediciner och jag är ganska känslig mot medicin så den tiden är ganska dimmig för jag var ganska "drogad".

Inte sovit på en vecka

Detta är undertiden jag var inlagd.
Trots smink så ser jag väldigt sliten ut.
Lite tom blick med.
Här är jag alltså medicinerad med stabiliserande. 

Det var väldigt tufft under den här perioden.
Mådde inte alls bra. 

Bipolär

Jag brukar låtsas att jag inte är sjuk utan bara försöka ta hänsyn till vissa saker jag vet jag inte mår så bra av. Vissa gånger går det dock inte förneka att jag faktiskt har en sjukdom. Att jag inte alltid är helt frisk. Men å andra sidan vem är det? 

I alla fall så var gårdagen en sådan dag.
Blir fortfarande lite ledsen när jag tänker på det.
Jag kom hem från jobbet och mådde hyfsat.
Kände mig lite trött psykiskt men inget konstigt.
Sen fick jag en kommentar.
Det var egentligen inte så farligt men det fick bägaren att rinna över.

Jag tänkte försöka "ta mig i kragen" och köpa pizza för jag vet att ibland mår jag bättre om jag bara ätit men jag klarade inte av att gå utanför dörren. Jag stod i hallen och såg mig själv i spegeln och hela kroppen skrek "det går inte".
Så jag knatade iväg till J som satt och kollade på nyheterna och kröp i mitt fågelbo.
Där satt jag med tårar i ögonvrån och bet mig i läppen för att hålla ihop.
Ledsen, arg och besviken.

Det gick alltså från helt okej till jag klarar inte av att leva, jag vill dö på en halv minut kanske?

Efter ett tag märkte J att jag var ledsen och kröp närmare o kramade mig och då kunde jag inte hålla ihop längre. Tårarna sprutade.
Han frågade vad som hänt och jag snyftade fram " Jag är sjuk i bipolär" vilket fick honom att skratta lite men han förstod vad jag menade.

När jag väl slutat attack gråta pratade vi om vad som gjort mig ledsen.
Den där kommentaren som egentligen inte var så farlig men som fick allt att  rasa.
J var inte skyldig till kommentaren ska tilläggas.

Jag inser att jag faktiskt utvecklats. Igår när jag mådde sådär dåligt så slutade jag tänka på vissa saker. Exempelvis tänkte jag inte på att jag inte hade klarat att gå att köpa pizza för där och då kunde jag inte tänka positivt för fem re så hade bara tryckt ner mig själv ännu mer om jag tänkt på sådana saker.

Så det lägger jag till i listan av Sjukdom utvecklingen. Den ser ut såhär än så länge:

1. Jag kommer inte bli räddad utan jag måste rädda mig själv. 
2. Sjukdomen finns där men jag avgör hur mycket jag tillåter den att styra i viss mon. 
3. Tankar och känslor är inte alltid verklighet. 

Sörmlandsleden

Igår sista kvarten innan jag slutade för dagen på jobbet så satte jag mig hos en tant i soffgruppen.
Hon tittade på något tv program som enligt mig inte var de minsta intressant så jag bläddrade igenom tidningarna i tidningskorgen.

Då hittade jag en tidning som jag hade velat ta med mig hem.
Oväntat nog hette den Turist och verkade till en början mest vara reklam men efter att ha bläddrat lite till insåg jag vilket guldkorn den var.

Det fanns bland annat en artikel om Hundvecka. Hade ingen aning om att det fanns något som kallades det?
Det verkade vara någon form av grupp man kunde vara med i och umgås ute i naturen med sina hundar och att man fick gå på lika kurser i olika saker. Spårning och dylikt.

Men sen fanns det även en artikel om att vandra Sörmlandsleden.
Jag fastnade direkt. Hann inte läsa färdigt men hann förstå att det var en led som man kunde gå i olika etapper och sova på vandrahem i mellan eller under vindskydd.
Det var otroligt fina bilder med gröna mossiga skogar!

Bestämde mig för att jag ska kolla upp det och se om det är något jag kan göra, kanske nästa sommar?

Jag vet inte varför jag har fått dille på att vandra?
Har aldrig gjort det innan mer än när vi var i Björnrike förra sommaren men då gick vi mer rundor än en led. Det tyckte jag också om men åh jag vill så gärna vandra "på riktigt!"

Såhär står det om Sörmlandsleden:

Sörmlandsleden – naturens pärla i Sörmland. En 1000 kilometer lång vandringsled som slingrar sig genom ett mycket omväxlande natur- och kulturlandskap samt förbi historiska minnesmärken. Där finns allt från öppna landskap till vildmark, sjöar i mängd och härliga kuststräckor. Längs leden finns rundslingor i olika längder, från någon timmes vandring till en dagstur. För långvandraren finns möjlighet att övernatta i något av de många naturskönt placerade skärmskydden. De flesta av ledens etapper är lätt åtkomliga med bil, buss eller tåg och etappgränserna utgör lämpliga utgångspunkter.

Sjuttiosju

Idag är det ca 77 dagar kvar tills "beräknad" parning.
Det är för långtid för att kunna längta sådär helhjärtat redan nu så jag försöker att dämpa mina känslor.
Dessutom vet man ju inte om tiken börjar löpa, om det blir några valpar eller om de räcker till mig.

Det är många OM det så jag kan inte börja längta redan.

Dessutom har jag och min hjärna fått för oss att uppfödaren inte tycker om oss.
När vi var och hälsade på så blev det lite tokigt.
Vi hade bestämt en dag när vi skulle komma men den dagen så fick jag inte tag i henne.
Men egentligen var det mitt fel för jag letade inte rätt på hennes telefon nr och ringde förrän vi var typ framme. Det kunde jag ju gjort tidigare.
Så ja, jag tänker att hon inte längre tycker om mig och oss och inte kommer låta oss köpa någon valp.
Vi får väl se.

Jag blir lätt ivrig och vill fixa allt nu.
Köpa hundsäng och andra saker man behöver.
Men det får vänta.
Tills jag vet.
Om vi får en valp så kommer jag fira det med att åka till Ullared och köpa saker där.

Denna veckan har Alfons bott här.
Har verkligen fått testa på hur det skulle vara i vardagen med hund och jag gillar det. Jag blir mer strukturerad och jag kommer ut mer.
Jag går upp i tid eftersom han är sådär morgonpigg. Kvart i sex första dagen. Resten av dagarna inte lika tidigt.

Han fick testa att åka bak i vår bil idag.
Han brukar annars sitta i baksätet men det gick ju bra där bak med.
Jag har funderat lite på det där med om det gick att ha en hund bak i bilen för det hade ju underlättat lite. Våran bil är endast 3 dörrars nämligen.

Idoler

Jag har aldrig riktigt haft tonårsidoler på det sätt som mina kompisar hade.
De hade affischer från tidningar uppsatta på väggen och kunde sångtexter och danser eller repliker.

Ett tag hade jag med affischer på väggarna, mest för att passa in, men jag hade egentligen ingen aning om vilka de var. Ofta var det folk med tatueringar blandat med djur.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med att dyrka folk. De är ju bara människor! Visst de är jätte duktiga på det de gör och de ska de ha cred för men jag tycker det kan gå till överdrift.

Men det är klart det finns folk jag tyckte om och inspirerades av när jag var mindre.
Just nu sitter jag och kollar på NCIS som var en av mina absoluta favoritserier som tonåring.
Och i den serien finns finns en person som jag hade som favorit. Nämligen:

Abby Sciuto

Jag gillade och gillar såklart Gibbs, Ducky och de andra i serien med men jag tyckte om Abbys finurlighet väldigt mycket. Något mer jag tror tilltalade mig var att hon är ju väldigt speciell men folk ser förbi det och ser hennes inre sidor och tycker om henne därför.

Abby har ett gosedjur i form av en.....FLODHÄST. Hennes flodhäst pruttar när man kramar den och ni som känner mig vet att jag har Hippie aka Flodis. Det inte alla vet är att jag planerade att köpa en pruttkudde och operera in i Flodis men jag kunde inte med att sprätta upp henne.

Självporträtt med mig och Miss Flodis <3

En annan person jag tyckte om var en karaktär ur ett barnprogram. Nämligen Emma i Creepschool.
Det var nog samma sak med henne. Folk tyckte om henne trots att hon var annorlunda.

Emma i Creepschool

Jag tyckte om henne så mycket att jag till och med sminkade mig så  ett tag till Pappas förtret.
Jag sydde även en svart tröja med en lila ring och ett vitt spöke på en gång. 

Hittar ingen bild när jag har tröjan och sminket men här en väldigt gammalbild.
Gick i 9 an tror jag, max?
Där är min riktiga hårfärg med för er som inte sett den.

Ladda & tagga

Jag har legat på latsidan lite med det där med promenerandet och tränandet och det syns i utmaningarna.
Innan låg jag etta i stegtävlingen och hade en bättre placering i tränade minuter.
Det började med att jag hade en slapp vecka och då tappade jag motivationen men nu känner jag att jag måste ta igen det.

10 000 steg om dagen är minimum och om jag inte lyckas med det får jag ta igen det någon annan dag. Jag tror jag är lite för stillasittande egentligen men vill gärna ändra på det.

Utmaningarna jag är med i är från appen Shapelink. Gå gärna med det där och bli vän med mig så kan vi tävla ihop! :)

Galet

Min dag började med att farfar ringde mig och var orolig för pappa svarade inte i telefon.
Jag försökte också ringa pappa men hans mobiler var avstängda så jag ringde tillbaks till farfar och sa att jag inte heller fick tag i honom.
Farfar bad mig då att åka och kolla så inget hänt så halv 8 satte jag mig i bilen och körde dit.

Jag är inte så morgonpigg så det är ovanligt för mig att vara ute o köra så tidigt.
Tokigt mycket trafik? Köade genom nästan hela stan,

Aja, med pappa var det ingenfara. Hans mobil hade bara laddat ur.
Men detta gjorde dock att det blev en konstig start på dagen.

Jag fick dock ett sms precis som jag tror kan rätta till min dag lite.
Det jag beställde från Fitnessguru har redan kommit fram.
Jag fattar inte hur för jag beställde det igår innan jag skrev inlägget om cola aminosyrorna.

Blev ganska taggad på att träna nu!

Mot posten!

Onewhey Cola

För ett tag sen så köpte jag en träningstidning.
Det var inte den tidningen jag brukar köpa utan anledningen till att jag köpte den var att man fick
ett smakprov på fitnessguru aminosyror med smak av cola.

Jag har länge ville testa deras produkter så blev jätte glad när jag hittade den.
Igår bestämde jag mig för att testa den och seriöst, den var god!

Den smakar ju inte Pepsi såklart men den smakar som typ calippo?

Det som var lite extra positivt var att jag (  det kanske var inbillning ) kände att jag fick lite extra kraft på något vis. Jag orkade mer.

Nackdelen med sådana här saker är att de är ganska dyra men på deras hemsida finns det smakpåsar av olika sorter som inte är så farligt dyra. En påse med sådant cola pulver kostade tex 9 kr.

Länk till fitnessgurus hemsida hittar ni HÄR om ni också vill testa :)

Januari

Min mobil gör ibland små filmer åt mig, fråga mig inte hur .
( Kanske något jag borde ha koll på så kanske  blir dumförklarad här och nu )

Den använder sig av filmer och foton som jag tagit och nu hade den gjort en film om Januari.
Tänkte jag kulle dela med mig.

Den innehåller dock lite film material som jag hade tänkt göra ett videoinlägg av som inte blivit av.