Bipolär

Jag brukar låtsas att jag inte är sjuk utan bara försöka ta hänsyn till vissa saker jag vet jag inte mår så bra av. Vissa gånger går det dock inte förneka att jag faktiskt har en sjukdom. Att jag inte alltid är helt frisk. Men å andra sidan vem är det? 

I alla fall så var gårdagen en sådan dag.
Blir fortfarande lite ledsen när jag tänker på det.
Jag kom hem från jobbet och mådde hyfsat.
Kände mig lite trött psykiskt men inget konstigt.
Sen fick jag en kommentar.
Det var egentligen inte så farligt men det fick bägaren att rinna över.

Jag tänkte försöka "ta mig i kragen" och köpa pizza för jag vet att ibland mår jag bättre om jag bara ätit men jag klarade inte av att gå utanför dörren. Jag stod i hallen och såg mig själv i spegeln och hela kroppen skrek "det går inte".
Så jag knatade iväg till J som satt och kollade på nyheterna och kröp i mitt fågelbo.
Där satt jag med tårar i ögonvrån och bet mig i läppen för att hålla ihop.
Ledsen, arg och besviken.

Det gick alltså från helt okej till jag klarar inte av att leva, jag vill dö på en halv minut kanske?

Efter ett tag märkte J att jag var ledsen och kröp närmare o kramade mig och då kunde jag inte hålla ihop längre. Tårarna sprutade.
Han frågade vad som hänt och jag snyftade fram " Jag är sjuk i bipolär" vilket fick honom att skratta lite men han förstod vad jag menade.

När jag väl slutat attack gråta pratade vi om vad som gjort mig ledsen.
Den där kommentaren som egentligen inte var så farlig men som fick allt att  rasa.
J var inte skyldig till kommentaren ska tilläggas.

Jag inser att jag faktiskt utvecklats. Igår när jag mådde sådär dåligt så slutade jag tänka på vissa saker. Exempelvis tänkte jag inte på att jag inte hade klarat att gå att köpa pizza för där och då kunde jag inte tänka positivt för fem re så hade bara tryckt ner mig själv ännu mer om jag tänkt på sådana saker.

Så det lägger jag till i listan av Sjukdom utvecklingen. Den ser ut såhär än så länge:

1. Jag kommer inte bli räddad utan jag måste rädda mig själv. 
2. Sjukdomen finns där men jag avgör hur mycket jag tillåter den att styra i viss mon. 
3. Tankar och känslor är inte alltid verklighet.