Sjukdomsresa del 2

När utredningen var klar hade jag legat inne i ca 2 månader så nu fick jag börja träna på att gå i skolan igen. Sammanlagt var jag inlagd i 2 och en halv månad.

Det var tufft att komma tillbaks. Hade missat mycket och hade nationellaprov att fixa.

Jag klarade tillslut gymnasiet i alla fall. Läste en kurs efter jag slutat som jag inte hann med. Psykologi A.

Jag flyttade även hemifrån i den vevan. Efter att kursen var klar blev jag sjukskriven eller vad man nu ska kalla det.

J pluggade och hade det stressigt med att få ihop sitt liv och att ha en sjukskriven flickvän som inte klarade av att ta hand om sig själv hjälpte inte.

Det spårade. En dag fick J be sin kompis att akut köra honom hem till mig mitt under en lektion för han fick en klump i magen efter att ha läst mellan raderna i ett sms. Han hade rätt. Jag hade tänkt göra slut för att kunna göra något hemskt med mig själv för att bli inlagd. Det löste sig och jag gjorde aldrig något men jag mådde fortfarande väldigt väldigt dåligt.
J märkte det inte då men jag var i en neråtgående spiral. Så sjukt deppig. Pratade med rösterna och min världsbild var skruvad.

Jag orkade inte ta hand om mig själv längre. Jag åt inte, duschade inte och tog inte hand om mig själv.

Vi hade kontakt med psykjouren som skulle hålla lite koll på mig. Kommer ihåg att jag hade rätt terapi med en av dem som var rädd för råttor. Hon fick hålla Lyckeli för hon var finaste råttan i världen <3

Jag minns att jag virrade runt i stan mitt i natten utan att riktigt veta vart jag var.
Dagen efter det ringde J psykakuten från skolan och psykjouren kom och hämtade mig. Jag kommer inte ihåg det alls men han som hämtade mig kom hit på besök för något år sedan och han sa att han kom ihåg mig för jag hade varit helt borta. Det hade inte gått o prata med mig men jag hade snällt följt med honom ändå.

Denna gången var jag bara inlagd en vecka.
Under den veckan så hände en av de första grejerna som fick mig i rätt riktning.

Det var under den veckan jag insåg att jag inte skulle bli räddad av psykvården. De hade ingen aning egentligen.
Jag var tvungen att själv skapa mig en plan över saker jag ville åstakomma med mitt liv.
Mål och delmål skrev jag upp i ett block.

Detta gav mig ett driv, ett driv jag hade saknat innan. Jag hade varit vilsen. Jag tror lätt att man blir det när man inte har några mål att sträva efter.

Känner du dig vilsen så tycker jag att du också ska sitta ner och fundera på vad du vill göra.
Kan vara små och stora saker.
Du kanske vill resa?
Färga håret?

Vad som helst bara det är något som känns meningsfullt för dig

Jag och finaste Lyckeli <3
RiP