Plock

Jag sa till mig själv att jag skulle vänta tills jag verkligen fick en valp med att köpa saker.
Men det gick ju sådär.

Jag hittade en matskål och ett valphalsband på secondhand. Sammanlagt 35 :- och då slog jag till.
Det kändes bra att köpa saker på secondhand för då går ju lite av det till välgörenhet.
Halsbandet var inte det finaste jag sett, snarare ganska tråkigt men det var väldigt bra. Går att ha det väldigt litet men går också göra det väldigt stort.
Det kostade 15 :-

Matskålar har jag egentligen men de är ganska stora så köpte en sådan där ihopbyggd vatten och matskål. Den är ljusblå/turkos så helt okej fin även om plastskålar kanske inte är det finaste.

Jag har även gjort klart en filt jag virkat på. Egentligen skulle den bli en stoooor filt men i och med att den hamnade i väntehögen så tänkte jag att det är lika bra att använda den.

Ett hundben virkade jag med.

Sen har jag köpte en hundryggsäck som inte har kommit än. Begagnad för annars är de ganska dyra.
Valpar får/orkar inte gå så mycket men den här ryggsäcken gör att valpen kan följa med ändå.

Har hittat ett koppel jag vill ha med. Men inte köpt.

Nu hoppas jag verkligen att det blir en valp men annars får jag väl antingen sälja allt eller vänta till nästa valp.

Djur tillbehör

Inför hundköpet har jag åkt runt i olika hundbutiker och tittat på olika saker man kan behöva köpa innan och efter att valpen är hemkommen.

En sak som har varit svår för mig är resan hem med valpen. Jag har googlat och läst vad andra har gjort och även frågat i de olika djurbutikerna om vad de tycker är bäst. Några tycker det är bäst att ha  valpen lös på golvet vid fötterna fram. Dock ska hunden enligt lagen egentligen sitta fast på något sätt.

Därför bestämde jag mig för att ha en bur i baksätet och så får jag sitta där bak med valpen så jag kan trösta eller så om det behövs. Först tänkte jag köpa en stor hundbur som jag kan ha även när hunden bli äldre. Fick dock höra att det inte var en bra ide för valpen kommer inte känna sig trygg i en för stor bur och det är inte heller säkert för hunden.

I hundbutiken blev jag visade en bur och hon tänkte väl såklart att jag skulle köpa den av dem men det gjorde jag inte.
När vi var små hade vi katt och till den en plasttransport bur. Den hämtade jag hem igår och har nu rengjort den. Ska göra det några gånger till tänker jag så den inte luktar rädd katt eller så.

Sen till Shampoo. Det hade jag inte tänkt köpa eftersom jag har ett hemma redan. Det jag inte visste var dock att det finns valp shampo som inte ska svida i ögonen och vara lite mildare. 

De hade ett i butiken som skulle vara väldigt bra.
Ett sådant får det nog bli. 

En annan sak jag har tänkt köpa är ett rengöringsmedel som tar bort eventuell kissdoft om hunden har kissat inne. Annars blir det lätt att hunden blir triggad att kissa där igen eftersom de har så bra luktsinne och så.  I och jag har varit hundvakt mycket ska jag gå igenom hela lägenheten med sprayen innan hunden kommer med tänkte jag. Hittade en Eco spray vilket jag tyckte kändes bra så en sådan blir det: 

Säng och filt och så har jag funderat mycket på vad jag ska köpa. På biltema har de en typ av RIA bädd som är lite billigare. En sådan kanske det blir. Det beror på om jag ska ha två eller en.
Jag börjar nog dock med en från Rusta som jag tyckte såg mysig ut: 

Utöver det så behöver jag ju koppel och halsband. Det blir nog dock billigaste billiga som är ställbart i början eftersom de växer så fort.
I djurbutiken jag var i igår tyckte de att jag skulle ha sele dock för att det är bekvämare för hunden. Men jag börjar med halsbandet så får jag se lite sen vad jag tycker jag behöver. 

En av de kanske viktigaste sakerna är ju kanske ändå maten. Man vill ju ge sin hund bra mat som inte innehåller massa konstigheter. Igår upptäckte jag fodret Pure Natruals som jag tror kommer bli det vinnande fodret för mig. 

Har ni några tips på grejer jag kan behöva? Eller tycker ni att det finns någon annan bättre produkt än de jag nämnt här så skriv gärna de! 

38

Tiden börjar knappa in och jag får anstränga mig lite extra för att hålla mig i skinnet.
Jag längtar jätte mycket såklart men det är inte det som är det svåraste.
Det svåraste är att inte veta hur det blir för jag vill börja förbereda mig.

Det är mycket som ska fixas innan den eventuella valpen kommer hem.
Jag tänker bland annat på att valpsäkra lägenheten. Vi bor i en trea som är ganska öppen.
Det går att gå från hallen till köket och vardagsrummet.
Men det finns dörrar till lägenheten som står i förrådet och jag tänker att under valptiden så ska vi ha dörrarna för att kunna stänga av lite. Funkar såklart med kompostgaller med men jag tror på att ha i alla fall dörrarna till vardagsrummet.

Annat som stressar mig lite är att jag vill gå valpkurs och innan jag vet att jag får en valp kan jag ju inte boka. Den hundklubb jag vill höra till håller jag koll på.

Sen är det ju lite man måste köpa men det gör jag inte förrän valparna är födda men kollar upp lite vad jag behöver i alla fall.

Sen har jag inte berättat för alla att jag ska skaffa hund för vill inte göra det heller innan jag vet.
Jag tror att folk, då främst mina pappa, kommer bli ganska upprörd och tycka att jag är dum i huvudet.
Han vänjer sig nog dock vid tanken sen. Hoppas jag. Han har ju fått vänja sig vid mycket genom åren och det har ju gått bra. Allt från att jag flyttade hemifrån ganksa tidigt till att piercade mig.
Skaffade ju råttor med till hans förtret ^^
Jag måste ju ändå leva mitt liv.

När det börjar närma sig måste J och jag ha "familjeråd" och planera vad vi ska ha för regler och så för hunden.
Som ni förstår är det mycket som snurrar i mitt huvud.

Även J har fått läsa på en del och då kan det låta såhär:

Helgens helg

Jag har börjat komma på fötter igen och klarar av att leva som vanligt.
Det gjorde jag väl egentligen innan med men då blev det en del gråt.

Vi har gjort så mycket den här helgen.
Tagit tag i viktiga saker, gjort saker vi planerat och träffat folk.

I lördags började vi med att fika med min släkt vilket jag gör varje lördagsförmiddag.
En fin tradition som nog mestadels uppkommit av min farfars kärlek till att fika.

Efter det så fortsatte vi att utforska pilgrimsleden som vi hittat.
Vi har börjat göra så att vi kör bil till stället vi kom till förra gången och så går vi därifrån och framåt i sådär 5 - 6 km och sedan tillbaks till bilen. Vi har ingen aning om vart leden går och vi vill inte kolla upp det för det är lite charmigt och spännande att inte veta.

Fika paus med bästa <3

Sedan på kvällen så åkte vi till systeryster och N som hade gjort långkok och bjöd på. Fint ! S & J var också där så vi spelade lite spel med. 

Det var jätte kul. Jag var inte säker på att jag skulle klara av att spela spel för jag är fortfarande inte helt återhämtad och när jag mår lite konstigt har jag svårt att "sitta fast" vilket jag kan uppleva att man gör när man spelar spel. 

Det gick dock som sagt bra och jag har ett nytt favorit spel. Ett spel som handlar om att man ska odla bönor. Låter säkert konstigt men det var roligt! 

Söndagen börjades med att jag gick och handlade sådär jätte tidigt på morgonen och började göra ett vegetariskt långkok. Dock blev jag lite besviken för det smakade ganska mycket som chili sin carne. 

Vi räknade också på vår ekonomi. Innan har vi mest flummat runt. Det har ju funkat men nu vill vi få mer koll så jag skapade ett exel dokument där vi skriver upp allt vi köper och räkningar. Då kan vi se hur mycket vi får kvar varje månad. 

Jag har känt mig lite stressad över det eftersom jag vill ha koll på hur jag ska göra med hund och det hänger ju på ekonomin med. I och med Linas matkasse borde vår ekonomi bli bättre denna månaden eftersom vi knappt har varit i matbutiker. 

Jag var också  uppe hos FoF och städade bilen och fikade.

Bra helg helt enkelt! 

Magiskt träd jag hittade i skogen!
<3

Utmaning dubbelt upp

Igår hade jag min lediga dag och fick för mig att utmana mig själv att gå dubbelt så långt som jag brukar. Jag försöker hålla 15. 000 steg om dagen så alltså skulle jag gå 30 000 steg.
När jag satt hemma och tänkte ut det hela så kändes det inte svårt allt.
Det är ju bara dubbelt tänkte jag.

Sagt och gjort så började jag traska mot min pappas jobb för att hämta nyckeln till hans bil för att sedan gå hem till honom och hämta bilen. Det var ju jätte bra för då skulle jag ju få massa steg.

Runkeeper mätte det till ca 3 km och det blev ungefär 4 500 steg.

Här någonstans började jag tveka. Det kanske inte skulle gå med 30 000.
Jag kanske fick bli nöjd med 20 - 25 000 steg.
Det kändes tråkigt för 20 000 steg har jag gått förr och visst det är många steg men ingen utmaning på det sättet.

I alla fall så åkte jag upp till min Farmor och Farfar. Uppe hos dem bestämde jag mig för att gå hela vägen uppe hos dem. Så långt kunde det ju inte vara?
FoF tyckte det var ALLDELES förlångt och att jag borde tänka om.
Vi gjorde en deal. Jag skulle gå i 45 minuter och sedan vända och gå 45 minuter tillbaks.
Så fick det bli men jag råkade också hinna lite längre än vad jag hade tänkt på de där 45 minuterna så det passade mig bra. Det blev exakt 8 km och då hade jag gått sammanligt 15.500 steg.

Jag var kvar en stund till hos FoF men jag gick inte mer. På vägen hem så tänkte jag på hur jag skulle göra för att klara av min utmaning eller i alla fall komma i närheten. Bestämde mig att gå runt Mocksjön = munksjön + Rocksjön. 

Det var tack vare den rundan som jag klarade det. När vi bara hade halva munksjön kvar kollade jag steget. Då stod de på 25 000 och då kändes det kört. Det skulle vara nära men jag skulle inte klara det.

När vi väl kom hem tänkte jag kolla hur långt i från jag var :

High freaking five! 

Stora beslutet

Jag är redo nu.
Jag vill bestämma mig.
Vill veta hur vi ska göra.

När J hinner nu så ska vi kolla över ekonomin.
Igen.
Se om jag har råd att skaffa hund.

Om jag har det och det liksom blir bestämt
så ska jag prata med fler uppfödare.
Även om jag hoppas innerligt att det blir den uppfödare jag
redan har pratat med så vet man ju inte ens om det blir valpar
eller om de räcker till mig.

Bra därför att prata med flera.

Vet inte hur sådant funkar?
Känns fel att prata med flera på ett sätt.
Men vi får se helt enkelt.

Blir skönt sen när det är bestämt tror jag.
Då kan man liksom känna lite mer hur beslutet känns.

Är ca 50 dagar till planerad parning.

Som ett obehagligt allvar

Det är ett tomrum nu.
Paus och stilla.
Förvirrar.

Orden ekar.

Kanske vänder det.
Kanske blir det bra.

Kanske.

Jag hittade mina favoritsolglasögon i en flyttkartong idag.
Det tändes ett litet hopp. 

Du kan dränka dig i minnen.
Eller litervis med vin..

Solen tog sig in uti mig om så bara för en liten stund. 

Ensamma dar, väldiga värld.

Klarar jag att stå på egna ben. 

Orden ekar

Vad jag vill har jag funderat på. Resten kan får vi se.
Resten kan jag inte göra så mycket åt. 

Inte just nu.

hennes röst 

Plåstrar, lagar och ler. Fejkler och tillslut darrar kinderna. 

Men man lurar sig själv så jag fortsätter

Ingen sömn 

och inga svar.

Filter

Tänk att filter kan trolla bort sanningen

Med filter

Utan filter

Låsta bloggen. 

Bloggnamn

Efteråt varar hela livet

Jag har fått höra att mitt bloggnamn kan uppfattas som negativt.

Det kan jag förstå men jag tänker faktiskt inte så.

Jag har haft det tufft och det kommer alltid vara med mig men jag vill ha en positiv framtid så

därför ser jag det som att jag är i efteråt nu och att efteråt också kommer att vara och då måste jag göra det bästa av det.

Det är en av sakerna jag vill utvecklas i, att vara positiv.

Jag vill vara positiv, glad, snäll och busig.
Förstående och öppen.

Det är egenskaper jag försöker tjata på mig själv om. 

När jag tänker något elakt om någon så får jag alltid jätte dåligt samvete och jag tror att det liksom slår bakut och så kommer det straffa mig. 

Om jag råkar tänka tex "oj vad mycket finnar" så tror jag att jag själv kommer få det för att jag varit elak. 

Karma. 

Usch, vill vara snäll. Om alla bara utgick från att vi skulle vara snälla mot varandra och hjälpas åt så tror jag att världen hade varit en mycket finare och gladare plats med mindre bråk. 

Jag älskar människor förövrigt. Älskar att lyssna på människor. Höra hur de tänker. Vidga min bild av saker. Man måste inte alltid hålla med men man kan lyssna på varandra ändå. Ofta finns det en orsak till att folk tycker och tänker eller beter sig som de gör. 

Men i alla fall. Där fick ni en förklaring till texten i headern.
Fritt att tolka det som man vill men för mig är det tänkt som något positivt ! 

Släpar på ett höghus

Okej, kanske inte riktigt men en stenbumling då?

Det är ganska besvärligt att vara sånhär och att fortsätta leva på som vanligt.
Jag biter ihop och jobbar precis som vanligt. Kanske lite trögare och långsammare
men jag är ändock där och jag ler och pratar som vanligt så ärligt talat tror jag inte
någon märkt något.
Så som det brukar vara.

Det är det här krånglet med psykvården som drar ner mig.
Som en stor energibov.
Jag har konstant ångest och känner mig jagad.

Jag har som jag skrivit innan ingen kontaktperson just nu.
Det har gått ganska lång tid nu.
Sen måste jag skicka in läkarintyg för att få behålla mitt körkort
pågrund av min sjukdom och det segar de med också.

Jag hade en läkartid den 3/3.
När jag kom dit så tittar hon i receptionen på mig och frågar om jag
är säker på att jag ska träffa den läkaren då.
Ja ? det var jag.
Hon hade bakjour.
Ingen hade meddelat mig.
Jag sa att jag hade tagit ledigt från jobbet vilket inte var sant men jag
var hundvakt och hade lämnat hunden hemma och lånat bil av pappa
och massa grejs så var lättare att säga att jag skulle jobbat.

Hon svarade knappt på det men sa att jag måste missförstått något.

Vad har jag missförstått?

Blev så himla ledsen.
Orken börjar ta slut.
J och jag pratar om plan b eller c  eller vad det nu är .
Vad gör vi när jag absolut inte orkar längre.
Då blir det inläggning eller något.
Jag vill inte det.

Igår gick jag och la mig halv 8. Sov typ 11 h.
Idag ska jag försöka sparka ingen mig själv igen.
Försöka ignorera problemen och försöka få tillbaks viljan och energin.

Jag är envis.
Jag ska vinna.
Vinna över..
mig själv?

Byta namn

Jag måste byta namn, något jag dragit ut på.
Inte byta hela mitt namn utan bara en bokstav.
Från S till Z.

Anledningen till att jag inte gjort det är först och främst..

Mamma.

Hon döpte mig med S.
När hon levde var jag Sara med S.

I och med att det inte har spelat någon roll innan så har jag inte brytt mig om att ändra.
Nu har dock posten ökat sin säkerhet och det måste stå på pricken så som det står på legget på paketen.

Jag förstår det. Det gör jag och jag tycker det är bra MEN det gör allt lite mer komplicerat.

Så det är dags nu. Jag måste ändra folkbokföringen.
Jag ska bli Sara med Z på riktigt.

Zäta Zara.

Jag har ändå stavat mitt namn med Z i snart 11 år?
Galet.

Frågade pappa vad han tyckte och han sa bara att han skriver ju själv mitt namn med Z så för honom var det inga konstigheter.

Så även om det känns lite jobbigt för mig så tänker jag ta tag i det!

Liten Sara med S

Zäta Zara

Att ifråga sätta sig själv

Nu kommer ett inlägg som kommer vara negativt. Jag ber om ursäkt för det och om du inte orkar så läs det inte.

Jag försöker ta mig igenom det här genom att mumla som ett mantra "tankar är inte sanningar, känslor är inte sanningar"

Det funkar föga. Tyvärr.

Igår började jag tro, känna och tänka att ingen tycker om mig. Vi var inbjudna på en spelkväll och det var efter den, när vi kom hem, som det blev så.

Jag känner att de egentligen inte ville ha med mig men att det är svårt att inte få med mig eftersom J och jag är ihop. Min syster var med och det känns som att hon är bättre än mig. Snällare än mig. Roligare än mig. Så man helt enkelt bara vill sudda bort mig.

Det är egentligen inget nytt för mig att känna såhär. När jag gick i skolan kände jag såhär mest hela tiden. Jag var en dum dålig människa som ingen tyckte om men jag liksom fanns där så folk var tvungna att stå ut med det.

Jag har på något vänster lyckats trycka undan de här känslorna ett längre tag . Jag har inte förstått hur någon kan tycka om mig men jag har ändock inte känt som jag gör nu.

Jag är liksom ledsen in i märgen. Jag gråter inte men jag orkar inte le. Jag känner mig felfelfel och att jag aldrig kommer passa in,

Kan tillägga att jag i övrigt inte känner mig deprimerad. Bara otroligt ledsen över just det här just nu.

"Jag har varit vaken hela natten.

Känt om hjärtat sitter kvar"