Rutiner

Livet med hund har gjort att jag fallit ur mina  rutiner.
Nu är det dock dags att ta tag i dem igen kan jag känna.

Idag ska jag fotas av en fotograf eftersom jag har skrivit en krönika för Jönköpings Posten.
Därför ska luggen klippas och jag ska snygga till mig.
Krönikan handlar om Ann Heberleins dokumentär mina två liv.
Jag har aldrig någonsin skrivit en krönika innan och visste knappt när det var så när
jag blev tillfrågad blev jag ganska osäker.
Det gick bra att skriva och  jag fick hjälp att korrekturläsa.

Jag måste också komma igång med träningen.
Sen My kom hit har jag varit ute och sprungit två gånger tror jag.
Blir inget med beachkroppen här inte ;)
Bryr mig inte om det men vill gärna ha en stark kropp med hyfsat kondis.

Även lägenhetsrutinerna har fallerat.
Vet inte hur många gånger vi har fått tvätta om tvätt för att vi inte hunnit/glömt
att stoppa det i torktumlan. Bra för miljön? Nej.
Så dags att ta tag i livet.

Vi tycker om Bin

Idag är jag galet trött.
Hade en jobbig dag igår och misstänkte det berodde på serotinbrist så innan jag la mig så tog jag en sertralin tablett.
Hoppades att tröttheten skulle liksom hinna försvinna under natten men sådan tur hade jag inte.
Jag är väldigt känslig för mediciner så blir alltid så himla trött av allt.
Aja hoppas jag slipper må dåligt i alla fall.

Många gillar inte insekter men jag önskar att ni i alla fall kunde tycka om bin.
De behövs för att pollinera våra växter så att vi kan få frukter och grönsaker.
Det som de är mest kända för är väl att de gör honung såklart.

I alla fall är bina hotade.
Ni kan läsa mer om det här 

Jag hittade en bild på FB med bilder på blommor som hjälper bina :)
Ska se om jag inte kan odla sådana på balkongen !

Komplett

Djuret sover på golvet vid mina fötter.
Jag behöver kissa men sitter kvar för vill inte väcka henne.
Ibland skruvar hon nöjt på sig och jag klappar henne på magen.
Hon behöver med snart kissa.
En gång i timmen kissar hon på ett ungefär och nu har hon inte kissat sen kl. 7.40
Hon har sovit så det är därför.

Det är lustigt det där.
J och mitt liv har börjat handla om att få henne att kissa ute.
Att få henne att inte bita sönder oss.
Att få henne att inte tigga.
Att lära henne att åka bil och att kunna vara ensam.
Allt kretsar kring henne och jag är lycklig.
Mitt liv känns mer komplett.
J och jag är ett bättre team nu.
Vi har ett gemensamt "projekt".
Även om det är min hund så hjälps vi ju åt.
Jag försöker att se till att han är fri att göra det han vill för som sagt är det min hund.
Men han hjälper även mig.
Låter mig ta ett bad eller träna.

Under mitt senaste år, och då menar jag inte år som från nyår utan år som i från min ena födelsedag
till den andra, så har jag gjort så otroligt många bra saker.
Mitt liv börjar bli format känns det som.
Jag började jobba och eventuellt kommer den här arbetsträningen leda till en form av special anställning.
Jag tog tag i det där med körkortet och klarade faktiskt av det.
Det kittlas i magen när jag tänker på det för det var många svåra moment för mig.
Inte momenten i sig utan att klara av att utsätta mig för dem.
Jag vågar till och med erkänna för folk att jag är stolt över att jag klarade det.
Körkort är en stor grej för många men för mig var det en enorm grej!
Och jag fixade det.
Jag lyckades också att genomföra hundköpet.
Det var moroten till körkortet men också en sådan där grej som lätt inte blir av pågrund av att den är så stor.

Nog med svammel.
Ett bra år för min del har det varit :)

Alldeles varm

Idag är det min födelsedag och det har nog varit den bästa födelsedagen på länge.
Jag hade mer eller mindre glömt bort att jag fyller år.
Kom på det för någon dag sedan vilket gjorde att jag hade noll förväntningar eller planer.
Det var väldigt väldigt bra eftersom att det gjorde att jag blev otroligt glad för varje litet grattis jag fick. Det var ganska många det!

Blev till och med glad för grattis sms från Tele2 !

Som vanligt kan jag inte låta bli att slänga in lite Mymlis info.
Är ganska insnöad på henne. Henne och J.

J tog andra morgon rundan med djuret vilket innebar att jag fick sovmorgon.
Så himla härligt. Låg kvar kanske 20 minuter men åh vad jag uppskattade de där 20 minutrarna.
Sen hade vi en liten kamp med djuret. Det kan ni höra om i fjärde delen här.

J bakade även kanelbullar. Det har blivit lite av en födelsedagstradition. Världens bästa. Så himla fint att han anstränger sig så för mig.

Jag var och lördagsfikade med min släkt i vanlig ordning och fick paket. Så gulligt av dem.

På eftermiddagen kom Js föräldrar förbi med blommor.
De hade med sig sin gamla hundbur med som vi fick pröva till My.
Den är helt enorm. Jag får plats i den utan problem.
Så OM jag ska ha en bur i bilen blir det nog till att köpa en.

På kvällen låg J i soffan och vilade och då bar jag iväg Mymlan dit och hon somnade på Js bröstkorg. Så himla gulligt.
Vi övade på att bli borstad och då somnade hon. Skruttan <3

Där i soffan kände jag första riktiga sådär att vi tre, vi hör ihop :)

Så jag är väldigt lycklig över min födelsedag.
Den har gjort mig så himla lycklig <3

Första skogsturen

I torsdags fick Mymlan åka bil igen.
Inte jätte uppskattat men hon måste ju lära sig.

Först åkte vi till djurbutiken och införskaffade en sele till lilla damen.
Hade ju köpte en på tradera men det var för liten.
Selen hon fick nu ser asstor ut och jag blir förvånad varje gång hon har
den på sig för att den passar.
Den är ställbar både vid huvudet och magen för att hon ska kunna ha den
så länge som möjligt.
Den är indragen över märket på magen så den är ju lite stor just nu men.

Hon var popis i djurbutiken kan jag lova.
Hon som stod i kassan höll på att dö lite när jag lyfte upp hund i sele och allt på disken
och sa att jag ville ha den här ;)

Sen åkte vi till FoF och hon fick sin första skogstur.
Runt huset men ändock skogstur.

Selen är i märket Rukka.
Hoppas den ska funka bra länge :)
Den har jätte bra reflexer vilket är jätte bra på en svart hund.
Den har en ring bak på ryggen och en fram på bröstet.
Antar att den på bröstet gör att den blir lite VGW (very good walking) sele aktigt?

Fruktstund

Som jag skrev i förra inlägget så skippar vi hundben som det är nu.
Något att gnaga på behövde ju dock Mymlan.
Så jag skalade en morot och gav henne.
Nyfiket traskade hon fram till den konstiga grönsak jag höll fram till henne. Bet jätte försiktigt i den och tittade på mig.
Är den till mig? såg det ut som hon frågade.
När jag sa varsågod så tog hon den och traskade stolt i väg och och la sig underbordet och gnagde.
Nu vet jag inte hur mycket hon faktiskt äter av den eftersom det blir morotsbitar på golvet där hon legat och gnagt men lite får hon nog i sig i vilket fall och hon verkar tycka om den.
Igår testade jag även att ge henne en bit broccoli. Skar ut småbitar ifrån skaftet på broccolin. Det tyckte hon var jätte gott.
My ska bli en frukt och grönsakshund ;)

Jag har varit lite orolig över att hon inte ätit tillräckligt.
Hon äter ungefär häften av vad det står att hon ska äta på paketet.
Nu är hon ju så liten så tänkte att det inte gjorde något men har hållit koll på hennes vikt.
Sen vi slutade med benen så har hon faktiskt börjat äta lite mer och även gå upp lite snabbare i vikt.
Räkan <3
Från 4,8 kg när vi gjorde första avmaskningen den 4/5
Tilll 5,3 igår 13/5

Farligt för hundar

Det är ju känt att när man är gravid eller fått barn så googlar man massor med saker för att få reda på  vad som är bra och dåligt för bebisen.

Här hemma googlas det med fast i stället för att googla på barngrejer googlas det valp och hundgrejer. 

Saker som har googlats på är bland annat på om valpar ska tugga på tuggben.

Jag tänkte då mest på om  tänderna klarade det. 

Jag kommer sluta ge Mymlan tuggben.

Dels för att de sväller i magen och dels för att jag hittade den här texten. 

Jag tycker alla som har hund borde läsa den.
Nu kanske inte alla ben genomgår den proceduren.
Vad vet jag.
Mymlan kommer säkert äta ett och annat hundben till i sina dar men jag kommer tänka mig för 

och välja andra alternativ i första hand.

Än så länge är lilla damen nöjd med benen jag har gjort. 

Hunduppdatering

Utöver det jobbiga med astman och den eventuella depressionen så händer det ju många bra saker här hemma med.

Mymlan har nog vant sig vid att vara vid oss så nu börjar vi smått att försöka vänja henne vid allt.
Hon har precis fått vara med om första dammsugningen och det gick bra.
Hon sov ända till den kom in i köket, då låg hon i mitt knä och tittade på medan J dammsög.

Igår fick hon åka till Farmor och Farfar. Där luktade allt så himla spännande och hon sprang runt som en galning.
Tillslut fick jag hålla fast henne och då somnade hon i mina armar.
Hon orkar inte springa runt så länge nämligen utan behöver sova mycket.
Att åka bil var inte jätte kul och hon tjöt nog i fem minuter påvägen dit och ganska 3 minuter på vägen hem.
Hoppas det är övergående :)

Snart ska hon få sitt första bad med.
Hoppas det hjälper för allergin.
Vi vill inte skrämma henne med badet dock så vi tar det lugnt.
Vänjer henne vid badrummet först och främst.

Jag har börjat klippa hennes klor lite grann när hon sover.
Har aldrig klippt klor innan så övar mig :)
Håller också på att pillar på hennes tassar, öron och svans för att hon ska bli van
vid att man gör det. Även tänderna.
Ber även andra att ta i hennes tassar och öron och så.

Vi har bokat valpkurs och jag har skickat in papper till hundregistrering och Svenska Kennel Klubben.
Allt går liksom framåt.

Sen får vi se om det blir alla steg tillbaks eller om vi fortsätter framåt tillsammans :)

Pappa och lilla My <3

Virrvarr

Idag var jag ledsen redan när jag vaknade.
Den här veckan har slitit på mig.
Jag nådde någon slags gräns och letade
rätt på gammal medicin.
Sertralin, utskrivet mot depression.

Jag gillar inte mediciner.
Men det är inte hållbart att må såhär.
Har fortfarande ingen kontakt med psyk så då
får man göra det bästa av det.
Jag har ätit bananer för att jag har läst att det
är något ämne i det som omvandlas till må bra
ämne.
Igår var jag ute och sprang.
Dels för att se hur det gick med astman och
dels för endorfinernas skull.
Jag försöker gå runt och le för att lura hjärnan.

Det går att spekulera i varför jag mår såhär men
jag tror det är många saker.

Jag har ett stort beslut att fatta med.
Då kan det vara bra om jag kan tänka och inte
bara gråter.

Beslutet är mitt att fatta

Luftrenaren har hjälpt.
Det har den.
Men jag har fortfarande symtom av astma.
Slem i halsen konstant och seghet när jag anstränger mig.
Var på vårdcentralen och fick allergimedicin och inhalator.
De hjälper föga dock. Känns likadant hela tiden ändå.
Jag som älskar att äta medicin med.
Doktorn trodde inte att jag skulle få kronisk astma i alla fall.
Det var ju skönt att höra.
Han sa dock att jag nog kommer ha de här symtomen hela tiden
som jag fortsätter att vara med My.
Jaha.

Alla frågar hur det går.
Om jag känner att det är hanterbart.
Jag vet faktiskt inte.
Usch.
Någonstans tror man ju hela tiden att det ska gå över.
Men om det inte gör det?
Orkar jag ha det såhär jämt.
Ska åka iväg och springa.
Testa hur det går när jag verkligen anstränger mig.
För jag måste kunna träna.

Men om jag bestämmer mig för att lämna tillbaks henne.
Då känns det ju lite som att ge upp.
Tänk om det bara är valppälsen?
Det går ju inte veta.
Känner mig skör och vill bara vara med J hela tiden.

Jag vet inte vad jag vill.
Jag har ju inte fäst mig så mycket än men man fäster sig mer och mer för varje dag som går.

Än så länge låser hon ju mig ganska mycket med.
Jag har inte gått på riktig promenad på en vecka typ.
Är rädd att sådant ska påverka mitt beslut med.
Har ju liksom inte kunnat göra sådant jag drömmer om att göra med henne än.
Hon är för liten än.

Jaja.
Ni förstår.
Mycket i huvudet.

Omtumlande vecka

Nu har lilla My varit här i snart en vecka.
En vecka som har varit bra men också dålig.
Till och börja med så fick jag en svacka och tappade
tron på mig själv.
Det var inte så farligt om man jämfr med nästa grej som dök upp.
Jag fick nämligen astma symtom av henne.
I början förnekade jag det men det blev bara värre och värre.
J och jag pratade om det ganska mycket igår och det kändes som att
det enda vi kunde göra vara att kolla upp hur det faktiskt låg till
( ska till vc på fredag) och sen se efter det om jag kunde behålla henne.

Det kändes verkligen som att jag fick välja mellan henne, min livsdröm och min hälsa.

Jag gick från att ena sekunden försöka vänkak mig vid tanken på att lämna tillbaks henne
till att känna att jag kan inte lämna tillbaks henne, jag vill inte!

Förhoppningsvis är det bara valppälsen jag reagerar på men det går ju inte veta.

Efter många gråtattacker ringde pappa upp mig.
Min syster hade ringt honom och berättat.
Papi var så otroligt fin och tröstande.
Kan inte förklara med ord hur rörd jag blir över hans finhet!

Han sa att vi ska kämpa för att jag ska kunna ha henne om hon så ska bo hos honom för att det ska gå.
Idag kom han hit med en luft renare.
Vi har precis installerat den och jag hoppas så himla mycket att det kommer hjälpa.

Tänk er att ni har velat ha barn jätte länge men inte kunnat bli gravida. Men så tillslut så får ni chansen att äntligen få erat efterlängtade barn. Ni köper grejer tillbarnet och förbereder inför allt som komma skall.
Men så i typ 8 - 9 månaden så bberättar läkarna för dig att du måste göra abort eller så kommer barnet allvarligt skada din hälsa.

Så kändes och känns det för mig.

Så därför har jag varit lite tyst om allt hundande.
Nu tar jag dock nya tag oc hoppas att jag med mekaniska hjälpmedel ska klara mig.

En Mymla i parken <3

Första dagen med Mymlan

Vi kom hem med Mymlan igår mitt i natten så egentligen är det först idag som vi har haft tid att börja lära känna varandra.
Hon är otroligt glad, charmig och såklart busig. Väldigt väldigt söt också!

Första natten och dagen har gått bra.
Jag är så väldans  imponerad av att hon inte har kissat inne en enda gång.
Hon bajsade i natt men då la hon det på tidningspappret vilket jag tycker är helt otroligt duktigt.
Första dagen hos oss och känns nästan som rumsren.

Hon har ätit och druckit i omgångar och det känns nu som hon börjar acceptera att det är här hon ska bo.

Jag har börjat slappna av och känner inte att jag måste sitta hos henne på golvet hela tiden. Hon gnäller lite ibland om jag gör något annat men efter det så brukar hon antingen lägga sig och bita på ett ben eller sova.

Jag har inte den där "Åååååh" inställningen. Jag tycker om henne och hon är jätte söt och jag är glad att hon är min men jag känner henne inte än. Vi kommer bounda med tiden men jag tvingar inte fram känslorna. Hon och jag får lära oss tillsammans hur vi ska bli bästisar.

Jag har känt och känner mig till och från osäker på mig själv och om jag kommer klara det här men jag tror och hoppas att jag kommer växa med uppgiften. Får jag problem så kommer jag lösa dem. Kan jag inte lösa dem själv så kommer jag be om hjälp.

J är jätte fin med henne och vi fungerar bra i team nu med lilla knodden. Väldigt skönt att ha honom.
Vi kommer väga upp varandra. Även om det är min hund så kommer han göra det bättre för Mymlan genom att hjälpa och stötta mig !

Bild från när vi hämtade Mymlan
Pappa Boris och lilla My bakom