Omtumlande vecka

Nu har lilla My varit här i snart en vecka.
En vecka som har varit bra men också dålig.
Till och börja med så fick jag en svacka och tappade
tron på mig själv.
Det var inte så farligt om man jämfr med nästa grej som dök upp.
Jag fick nämligen astma symtom av henne.
I början förnekade jag det men det blev bara värre och värre.
J och jag pratade om det ganska mycket igår och det kändes som att
det enda vi kunde göra vara att kolla upp hur det faktiskt låg till
( ska till vc på fredag) och sen se efter det om jag kunde behålla henne.

Det kändes verkligen som att jag fick välja mellan henne, min livsdröm och min hälsa.

Jag gick från att ena sekunden försöka vänkak mig vid tanken på att lämna tillbaks henne
till att känna att jag kan inte lämna tillbaks henne, jag vill inte!

Förhoppningsvis är det bara valppälsen jag reagerar på men det går ju inte veta.

Efter många gråtattacker ringde pappa upp mig.
Min syster hade ringt honom och berättat.
Papi var så otroligt fin och tröstande.
Kan inte förklara med ord hur rörd jag blir över hans finhet!

Han sa att vi ska kämpa för att jag ska kunna ha henne om hon så ska bo hos honom för att det ska gå.
Idag kom han hit med en luft renare.
Vi har precis installerat den och jag hoppas så himla mycket att det kommer hjälpa.

Tänk er att ni har velat ha barn jätte länge men inte kunnat bli gravida. Men så tillslut så får ni chansen att äntligen få erat efterlängtade barn. Ni köper grejer tillbarnet och förbereder inför allt som komma skall.
Men så i typ 8 - 9 månaden så bberättar läkarna för dig att du måste göra abort eller så kommer barnet allvarligt skada din hälsa.

Så kändes och känns det för mig.

Så därför har jag varit lite tyst om allt hundande.
Nu tar jag dock nya tag oc hoppas att jag med mekaniska hjälpmedel ska klara mig.

En Mymla i parken <3