Beslutet är mitt att fatta

Luftrenaren har hjälpt.
Det har den.
Men jag har fortfarande symtom av astma.
Slem i halsen konstant och seghet när jag anstränger mig.
Var på vårdcentralen och fick allergimedicin och inhalator.
De hjälper föga dock. Känns likadant hela tiden ändå.
Jag som älskar att äta medicin med.
Doktorn trodde inte att jag skulle få kronisk astma i alla fall.
Det var ju skönt att höra.
Han sa dock att jag nog kommer ha de här symtomen hela tiden
som jag fortsätter att vara med My.
Jaha.

Alla frågar hur det går.
Om jag känner att det är hanterbart.
Jag vet faktiskt inte.
Usch.
Någonstans tror man ju hela tiden att det ska gå över.
Men om det inte gör det?
Orkar jag ha det såhär jämt.
Ska åka iväg och springa.
Testa hur det går när jag verkligen anstränger mig.
För jag måste kunna träna.

Men om jag bestämmer mig för att lämna tillbaks henne.
Då känns det ju lite som att ge upp.
Tänk om det bara är valppälsen?
Det går ju inte veta.
Känner mig skör och vill bara vara med J hela tiden.

Jag vet inte vad jag vill.
Jag har ju inte fäst mig så mycket än men man fäster sig mer och mer för varje dag som går.

Än så länge låser hon ju mig ganska mycket med.
Jag har inte gått på riktig promenad på en vecka typ.
Är rädd att sådant ska påverka mitt beslut med.
Har ju liksom inte kunnat göra sådant jag drömmer om att göra med henne än.
Hon är för liten än.

Jaja.
Ni förstår.
Mycket i huvudet.