Det har nog minsann löst sig!
Igår hade jag hundvakt.
Det var min systers pojkväns föräldrar som var hundvakt.
Kan tänka mig att det låter lite märkligt?
Ännu märkligare låter det nog när jag berättar att jag faktiskt inte
egentligen känner dem så bra utan bara träffat dem kanske 3 ggr innan?
Men de har haft en Terv, belgiskvallhund, en gång i tiden och tycker därför det är jätte roligt med Mymlan.
Jag var nog lite som när en förälder lämnar bort sitt barn första gången igår.
Pratade mycket om Mymlan. "Undra om hon är snäll?"
Det hade hon varit! Hon sov jämte dem när jag kom och hämtade henne.
Så fint! Så bra! Det gör mig så glad.
Jag frågade om de någon gång hade ställt ut deras hund Pita.
Det hade de gjort.
Så jag berättade om utställningen och om mitt dilemma där med att jag inte vågar
och frågade om de skulle vilja ställa ut henne åt mig så jag kan se hur det går till och lära mig och..
DET VILLE DE! :D
Åh så glad blir jag!
Nu övar vi mycket på att inte bitas i byxbenen när man joggar med henne och att inte bita i kopplet och så över vi på att kolla tänder och tassar osådär. Hon vill gärna bitas när man gör det nämligen.
Åh så glad :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!