Jag har nog varit lite fånig och naiv för jag har nog lite haft inställningen att eftersom jag förlorade mamma så kommer ingen annan nära att dö på länge. Undermedvetet. Samtidigt har jag varit livrädd för att någon mer skulle dö. Speciellt pappa.
Det har ju såklart dött folk jag känner för sånt är livet men väldigt nära.
För några dagar sedan så insåg jag att en nära släkting var sämre än jag trodde.
Det är klart att jag märkt att det gått åt det hållet, men inte så långt.
Nu menar jag inte att den här släktingen kommer trilla av pinn pang boom.
Det kan ju iofs hända när som med vem som helst.
Man vet ju aldrig. Man ska vara tacksam för livet.
Men i alla fall, den där dagen så hände det en grej och jag insåg att jag kanske ska börja bearbeta det här nu. Göra upp en plan.
Min taktik just nu är nämligen att få panik, hålla händerna för öronen och springa runt i en ring och skrika rakt ut. Inte så lämpligt kanske. Men hur sjutton förbereder man sig för att någon ska dö?
Jag har de senaste nätterna fått svårare att somna eftersom jag ligger och tänker så mycket.
Det är ganska tunga mörka tankar med.
Jag blir orolig och får dåligt samvete och vet inte var jag ska göra av mig själv.
Har ni några tips o idéer hur jag kan jobba med mig själv?
Hur jag ska tänka eller hur jag kan förbereda mig?
Usch.
Det skulle jag också vilja ha svar på. Sen mamma dog har jag varit livrädd att någon mer jag älskar ska dö. Varje gång någon är sjuk kommer katastroftankarna om dödliga sjukdomar och att bli ensam kvar.
SvaraRaderaJag vet inte alls hur man ska hantera det.
Det är svårt det där. Borde finnas någon kurs. Finns ju kurser i allt annat så varför inte i det? Jag försöker göra som jag gör med allt jag tycker är jobbigt. Försöker tänka mig det och hantera mina känslor men det här är svårt!
Radera