Det är förmodligen helt obefogat och jag är förmodligen bara gnällig men jag är skitledsen just nu.
Sådär ledsen så jag inte vet vad jag ska ta vägen. Allt bara exploderar för jag har stängt inne det för mycket. Det som började göra mig ledsen, som egentligen alltid ligger som ett irriterat sår är att min familj inte bryr sig. Eller alltså de gör de men de visar de inte, i alla fall inte om man inte tvingar dem.
Som nu denna vecka har Papi och Syrran varit bortresta. Har de hört av sig och berättat hur de har de? Nej. Har de kollat hur jag har det? Nej. Om jag inte ringt hade jag inte ens vetat när de skulle kommit hem.
Ibland blir jag ledsen över det men jag har försökt trycka ner det för de är ju som det är. Jag kan bara förändra mig själv.
Men så har jag ju varit sjuk i veckan och är sjuk. J vet om det men frågar inte hur jag mår. Nu berättade jag att jag var ledsen och han fråga inte varför. Skämta om att de var gulligt.
Då brast det. Först tänkte jag typ isolera mig. Fan ta alla. Jag kan ligga här o dö. Så känns det. Men så får jag inte tänka. Men jag kan inte kontrollera mig. Bet i armen för det är det som är minst inte okej. Blöder lite men känner inte ett skit. Säger lite om hur jag mår.
Förmodligen är allt det här bara hormonellt idiotiskt skit som ni kan strunta i.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!