Long time no see

Kommer ni ihåg att jag sa att jag inte tyckte det var så jobbigt att jobbigt att J är borta?
Det har jag verkligen fått äta upp.
Efter att jag åkte upp och träffade honom och att han var här.
Det har varit tungt för jag tappade mitt flow lite.

Jag måste ha uppgifter, känna mig meningsfull och duktig för att jag ska orka.
Grejen är egentingen inte att jag nu då inte har några uppgifter för uppgifter finns det gott om,
jag måste bara se till att jag gör dem och att jag har orken till det.
Det har jag inte haft så jag har slöat mig genom dagarna. Det funkar, för jag slår i ihjäl tiden och
det distraherar men det ger mig inte det där som jag gör att jag står upp för mig själv och känner att jag gör något meningsfullt.
Måste ta tag i det igen, vet inte riktigt hur än men jag måste fixa det för att må såhär i sju månader funkar inte. Det är ju upp till mig hur jag hanterar det och det är bara jag som kan fylla livet med mening.

Jag har ändå varit lite duktig den här veckan.
Mitt kylskåp gick sönder i veckan. Märkte det i torsdags morgon och då var ganska mycket mat förstörd.
Det blev ganska mycket fix med det, ringa vaktmästaren, fixa tid med en reparatör och städa, slänga mat osv.
I torsdag gjorde jag också en cellprovtagning.
Man ska ju göra det sitt 23 år men jag fick ingen kallelse och jag bokade ingen egen tid för jag drog mig för det men nu har jag fixat det.
Det var ju bra och skönt kanske. Nu är det tre år till nästa gång.

Nu ska jag fylla i min veckoplanerare som vi inte brukar använda och så ska jag försöka följa den.

Hur har ni det?