Björnrike dag 2 - Precis sådär vi inte skulle göra

Jag räknar dagen vi kom upp som 0 eftersom vi inte vandra då så igår ( onsdag ) blir dag 2.

Dagen började lugnt. Vi gjorde viktiga saker som att betala räkningar.
Lite klurigt med lite sådär halv pålitligt bredband men det gick bra även om det tog ganska lång tid.
Eftersom det tog så pass lång tid vände vi på vår planering och lagade mat på dagen istället för att packa korvrullar till vandringen. Efter maten var vi trötta och lata så vi kom inte fram till Sånfjället förrän klockan 17.08. 

Vi hade redan valt vilken slinga vi skulle gå. Valmen 7 km. Det kändes som det skulle vara en lagom vandring så sent på dagen. Vi traskade iväg lite trötta och sega i lugn takt och tittade på allting och fotade. 

Hjortron, blåbärsris, svampar, grodor och såklart underbara vyer. 

Vägen eller stigen slingrade sig neråt genom skogen och på vissa ställen blev det riktigt blött och man fick hoppa på grästuvor och stenar för att hålla sig hyfsat torra om fossingarna. Efter sisådär 4 km började vi fundera på hur de hade tänkt? Vägen fortsatte ju bara neråt och neråt och det kändes inte alls som vi började vända och gå mot bilen igen? 

Men vi visste ju inte så vi traskade på. Det var fortfarande mycket neråt och det blev blötare och ibland nästan som en hinderbana för att ta sig förbi vissa ställen. Kunde det här verkligen stämma?

Nu hade vi kommit så långt att vi tänkte att vi lika gärna kunde sista biten för att se om det inte vände eller om vi kom ut på en väg som man kunde gå tillbaks. Det kunde ju ändå inte bara ta slut mitt ute i ingenting? 

Snart hamnade vi dock på planmark med enstaka tallträd och vi insåg att nej, det här stämde inte utan vi var tvugna att gå tillbaks. Klockan var då ca halv 8, 8. 

Vi var inte jätte taggade på att klättra uppför berget igen. Solen var påväg ner och vi försökte skynda på uppåt. Det var ärligt talat ganska kämpigt och jag tror att vi båda önskade att vi hade bättre kondition. Enligt vår beräkning så skulle vi ju har varit framme ungefär nu så vi hade ingen mat med oss och inte heller regnkläder. Egentligen var allt vi hade en flaska vatten och kamera utrustning. Vi började bli väldigt hungriga och J har berättat att han medan han halvsprang bakom mig plockade blåbär i farten som han mumsa i sig. Rolig syn ! 

När vi gått halvvägs av tillbaka vägen ( ca 3 km ) så började mörka moln synas och vinden började tala om att det var ett oväder på gång. Vi försökte att skynda oss om möjligt ännu mer. Det började regna men inte alls så farligt. Sen hördes en åsk knall och regnet började öka. Att höra en åskknall när du är uppe på ett berg känns inte så tryggt. Knallen fick marken att skaka.
Vi hade gått så pass långt att vi inte riktigt kunde dela upp vägen i huvudet utan vårt rikt märke för att vara nära var en skylt. När vi kom till den hade vi 2,5 km kvar. Sista kilometern i ösregn kändes som den längsta kilometern någonsin och jag har aldrig känt mig så nöjd över att sitta i en bil som jag gjorde när vi äntligen kommit till den. 

Nu i efterhand ser vi det som en bra lärdom. Vädret är lurigt. Kolla upp vägen innan och vissa saker är ganska bra att ha i packningen i fall det händer oförutsedda grejer. 

( vi hade inte ens mygg medel med oss så vi har ganska många myggbett nu )