Triggat igång sjukdomen.
Det växlar fort, typ, minuter max.
Jag blir lyckligast på jorden och allt är så fint så jag skrattar och sen skrattgråter, de går inte hålla emot och DÅ, då vänder det. Neråt i en rasande fart.
Djupt och jag känner sådana där känslor som jag inte orkar känna.
Mammas död.
Mina skuldkänslor för allt och inget.
Mitt själv förakt och hat.
Det gör ont så jag inte står ut och jag ramlar ihop på golvet och glömmer andas.
Sen upp igen.
Nån minut att få andas ut.
Sen ner igen.
Jag vill bara greppa det första vassa jag ser för att få det att stanna av.
Men jag gör inte det. Jag låter bli. Jag har valt er värld. Då får jag leva efter era
regler, i alla fall de som känns okej.
Kanske får bli en springtur för vet inte hur lång min ork är.
 |
| Bilden fick mig att gråta. |
O&O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!