Inte som jag trodde

Jag fattade liksom att jag tillslut inte skulle orka mer men jag trodde ju att det skulle vara psykiskt.
Istället har jag fått någon form av förkylning som klampar fram i min kropp förunderligt fort.
Spännande.
Just nu dricker jag pepsi och tycker synd om mig själv ;)

Snart ska jag vara en super woman igen.
En något förkyld sådan.

Förresten har jag börjat sticka sockar.
Jag kan inte göra hälen men jag ska försöka lära mig.
Fusk sockar på två stickor var inget för mig, tyvärr.

Everyone wants to dance to a happy song

Börjar med frågan.

Hur mår jag?

Jag kan faktiskt inte svara på det.
Tillåter mig inte att känna efter. Det skulle inte funka.
Bara jag känner efter det allra lilla minsta spricker skalet 

så jag skyndar efter tejpen och tvingar bort känslorna igen.

Männen i mitt liv är just nu inte på högsta toppen.
Snarare närmare längst nere i mörkret.
Därför håller jag ihop.
Ler och är duktig.
Orkar allt.
Inget är omöjligt.
Inte i närheten av manisk bara åt super woman hållet. 

Med kraft jag borde spara genomför jag uppgift efter uppgift. 

Jag kommer med råd som bara knuffas bort eftersom de inte är i

läge att ta åt sig av dem.
De kanske inte ens är bra, vad vet jag? 

Det är svårt att stå vid sidan av.
Se på när glädjen och viljan försvinner mer och mer.
När jag vet hur hopplöst och förjävligt allt kan kännas i det där 

vilseledande mörkret.
Hur jobbigt det är att slå sig loss och hitta glädjen igen. 

Nu kanske deras deppighet inte är som min.
Det vet jag inte alls. 

Jag hoppas inte det, jag hoppas deras är mild och övergående.
Det kan vara lika hemskt ändå men jag hoppas för deras skull.

Jag blir arg och hatar mig själv för att jag inte kan göra något.
Att jag inte kan hjälpa.
Men det är förmodligen självhatet som är min drivkraft just nu.
Det är det som får mig att fortsätta framåt.

Det är svårt att stå vid sidan om och se på.
De gör ju det ofta med mig men jag känner att det är en skillnad.
Jag har sökt hjälp.
Jag pratar med en person åtminstone en gång i månaden.
Jag har gått KBT.
Jag jobbar med mig själv och pre

ssar mig själv även när jag inte orkar 

för jag vet att det blir svårare o svårare ju mer man fastnar.

Hoppas det går över.
Inte för min skull utan för deras.
Jag är skyldig dem att orka för de har orkat åt mig när jag inte orkat. 

Skrattar bort tårarna!

O&O

Undantag

Det går sin lilla gång.
För det är väl så man säger?
Konstigt det där, att alla ljuger.
Gör man inte det så använder man någon kliché som inte betyder ett skit 
för att liksom komma undan och inte gnälla.
Ändå så ställer man den där frågan "hur mår du?" och man liksom räknar 
med att inte få hela sanningen slängd i ansiktet. 
Tänk om någon faktiskt hade börjat berätta i detalj om alla sina bekymmer och krämpor. 
Sin oro och stress.
Då hade man nog nästan trillat baklänges. 

Man ska lyssna och förstå. Man vill lyssna och förstå men det är inte alltid man orkar.
Sen kan det också vara sådär att man behöver få berätta och så ställer fel person frågan
och då kan man inte tiga för man måste få berätta och släppa på trycket.
Det kan bli dumt. Jag har en tendens att göra så.
Ibland är det så fullt i min kropp att jag berättar för alla som är villiga att lyssna, nästan.
Usch inte bra.

Om jag ska vara ärlig nu då för bloggen frågade mig faktiskt hur jag mådde
så skulle jag säga att det är skapligt men jag är lite orolig i själen.
Är orolig för min far som berättade att han inte mådde så bra och eftersom jag
hela mitt liv sett det som min uppgift att rädda och ta hand om mina föräldrar
*läs mellan raderna*
så känns det lite tungt och jobbigt.
Jag blir arg på mig själv för att jag inte gav honom mer positivt.
BAAAH.
Blir skitsur och vill bara hacka en gaffel i låren för att straffa.
Nog om det om jag inte ska hamna helt ur balans.

En annan sak som inträffat är att jag får för mig att jag är död.
Jag tror på riktigt att jag är död.
Att ingen ser mig. Att Johan inte är där jag sist såg honom för
jag finns inte mer i hans liv.
I och med att jag aldrig upplevt just det här innan så är det jobbigt och nytt
och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det.

Jag berättade det för Johan och då sa han att han hade läst om det nyligen.
Tydligen är det vanligt att bipolära för den typen av upplevelse.
Konstigt.
Borde kanske berättas för min kontaktperson.

Så slutligen.
Egentligen.
Det korrekta svaret.

I feel fine!

For a few dollars more

Igår var Jessica här och vi gjorde de vi nästan alltid gör, stickar och virkar.
Vi åt även tacos <3

Sen var hon snällast i världen och hjälpte mig lägga upp mina kläder på tradera.
Har tänkt göra det jätte länge men aldrig blivit av.

Kolla gärna vad jag säljer och köp om ni känner för det ^^

Mitt tradera konto

Saknar ni värmen när ni ser somriga bilder?

Högstadiet i repris

Eller något åt det hållet.
Jag tror tyvärr att några från mitt högstadie har flyttat hit till ett hus i närheten.
Det hade inte gjort mig ett skit om de lät mig vara ifred men idag så gjorde de inte det.
Inget stort eller så men det var som att återuppleva endel känslor från högstadiet.

Jag klarade mig bra på högstadiet. Blev inte mobbad eller något så men det var lite
skräckartat ibland med de jobbiga killarna.
Kände mig på min vakt och lite stressad och paranoid.
Så kändes det idag med.

Nu känner jag mig paranoid.
Det kan ha med min sjukdom att göra men man vet aldrig.

Skitsamma, jag hoppas de i fortsättningen låter vandra omkring i lugn och ro.

Bra saker idag var att jag fick hem en bok jag vann på tradera.

En annan bra sak idag var att jag träffade Anna.
Hon är så jävla snygg!
Vi pratade om att göra dreads på mig och jag berättade även om att jag  ska göra septum. 

Tungt

Ja, just nu känns det lite tungt.
Har haft en "prat i bil" stund med pappa.
Konstigt det där att vi när vi sitter i en bil kan prata så himla bra
men inte annars. Till och med så bra att vi står utanför lägenheten i
flera minuter innan jag hoppar ur och han åker hem igen.

Vad pratade vi då om idag som fortfarande känns lite jobbigt?
Jo, jag erkände att jag behöver deras stöd och jag tror det var lite
underförstått att jag inte känt att jag fått det.
Pappa berättade hur han kände inför min arbetsträning och det är så
mycket lättare att förstå varandra när man pratat med varandra.
Inte visste jag att han jämförde min situation med hur han hade det förr.

Papi berättade också saker som han hade svårt för.
Konstigt det där för oftast är pappa min odödliga hjälte även om jag är
smärtsamt medveten om att han inte är odödlig och för evigt.
Men jag ser upp till honom.
Han har dåliga sidor, ja, men vem har inte det?
Och han är faktiskt snäll och bäst även om det ibland blir dumt och fel.
Han menar väl i grund och botten och jag älskar honom.

Tänk om han fick läsa här på min blogg, och läsa det här?
Undra vad han skulle säga då?
Men det får han inte för jag vågar inte.
Ibland är jag för ärlig här och det passar sig inte för föräldrar.
Så är det.

Nu ska jag börja virka på mitt sjuhundraelfte projekt för stunden.
Höhö, lite överdrivet kanske men försöker nog virka bort ångesten.

Träningsvideo!

Mitt veganska shampoo har anlänt

Och jag är lycklig som ett barn på julafton.

Det jag köpte var som skrivet av märket Aubrey.
Klicka här för att komma till sidan som säljer de.
Sakerna är veganska och luktar helt underbart.
Om mitt hår blir bra av produkterna kommer jag aldrig någonsin
köpa något annat märke igen. Så gott luktar de!

Det är ju jätte svårt att beskriva dofter men de luktar väldigt
naturligt och kryddigt.
Shampoot ska ju tillexempel lukta lavendel och något mer
(kommer inte ihåg vad just nu)  och det gör det verkligen!
Killdeon som luktar tall, seriöst funderar jag på att använda
den själv.

Här är sakerna jag köpte.
Ganska mycket olika saker.
Shampoo, balsam, hårgele, hårspray för män, deo för män, deospray till mig och vanlig deo.

Känner att jag gör värsta reklamen för de här veganska shampoot nu men !

Winnerbäck

Du skulle ta det så lugnt, men det gick inte
Du skulle vara hemma vid tolv, men det gick inte
Du skulle komma ihåg hur det blivit förut,
Du skulle komma ihåg, men det gick inte

Du skulle resa tillbaka, men det gick inte
Du skulle gjort allting bra, men det gick inte
Du skulle mer se ut, det skulle verka bra
Det skulle skötas snyggt, men det gick inte

Du söker din Gud i den takt du syndar
Sen uppfinner du himlen igen
Det skulle bli så bra, det skulle bli så bra
Du har jobbat dina timmar och 
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha

Du skulle posta ett brev, men det gick inte
Du skulle ringa ett samtal, men det gick inte
Du skulle vara så nöjd med att du är den du är
Du skulle vara så nöjd, men det gick inte

Kom, bara kom som du är, det gick inte
Tvåhundra timmar terapi, men det gick inte
Du fick lära dig rätt & fel och sant & falskt och högt & lågt,
men det gick inte

Du söker din Gud i den takt du syndar
Sen uppfinner du himlen igen
Det skulle bli så bra, det skulle bli så bra
Du har jobbat dina timmar och 
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha

Allt du vill ha, men det gick inte
Varenda kanal, men det gick inte
Tiden finns hela livet men inte livet hela tiden, det gick inte

Du söker din Gud i den takt du syndar
Sen uppfinner du himlen igen
Det skulle bli så bra, det skulle bli så bra
Du har jobbat dina timmar och 
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha finns här
Allt du vill ha

Ska det vara så?

Nu börjar jag bli trött på medicinen..

Jag klarade nästan inte av mitt jobb idag utan gick hem för tidigt.
Mitt i ett träningspass.
Kroppen orkade inte träningen men jag ville inte ge upp så jag höll

ut och pressade mig själv till jag höll på att få en ångestattack.
Då gav jag upp och slängde på mig kläderna så fort jag kunde och 

åkte hem.
Imorgon tänker jag se hur jag mår utan medicinen.
Ska prata med min kontakt person med men jag kan inte ha det såhär.
Kan knappt virka för att kroppen är så skakig och svag.
Virka liksom?
Hur jobbigt är det på en skala.

Jag är jätte ljuskänslig med.
Tittar jag för länge i normalt dagsljus så börjar ögonen rycka för att 

de är så ansträngda. 

När jag tränar eller gör minsta grej så blir jag överhettad direkt.

M.m. 

Vill inte haaa deeeeet såååå hääääär äää rrrr. . . ! 

Som det är

God morgon!
Jag sitter just nu och väntar på att pappa ska komma och jag ska övningsköra till mitt jobb.
Är så ofantligt trött så vete sjutton hur det kommer gå att köra.
Det blir första gången för den här gången med både övningskörning och jobb när jag äter medicin.
Min kropp beter sig inte som vanligt nu när jag äter medicin. Jag mår illa när jag äter och jag mår illa om jag är hungrig. Anstränger jag kroppen kan jag bli helt skakig.
Sen är jag ofta ofantligt trött. Det känns som jag är täppt i näsan men det finns inget snor.
Om det blir mycket intryck går jag in " i dimman " och blir seg i huvudet.
Känns ungefär som att ha mycket ångest.

Trött och sliten

En konstig sak var att äppel inlägget fick fler läsare än alla andra inlägg. Beror det på äpplet eller på min kroppsbild?
hm..

Kvällstankar

Jag uppmärksammade precis att jag ser ut som en fransk hora eller något i min frisyr.
Jag tror luggen och det korta håret gör det.
Längtar verkligen till håret har växt ut och då funderar jag seriöst på att göra dreads.
Vad tror ni om det?

Sen tänker jag mig septum med.
Har ju så länge funderat på det så varför inte testa?
Måste dock vänta tills jag fått pengar.

På tal om pengar råkade jag beställa hem lite grejer idag.
Ganska mycket om jag ska vara ärlig.
För typ 800.
Det är hårprodukter och deo till både mig och Johan från ett märke som heter
Aubrey.
Det är ett märke som inte har massa gifter, inte är testat på djur och så vidare.
Fick tipset av Johans lillsyrra som är vegan och hennes hår luktar underbart.

Så spana in det märket.
Jag beställde från clearlife.se

Äppel - päppel

Igår fick vi äpplen  av Johans föräldrar.
Fina, stora och djup-röda sagoäpplen i en vacker korg.
Höst och även lite julkänsla infann sig.

Annars händer det inte mycket.
Jag virkar på en snäcksjal till och kämpar på med insättnings biverkningarna från medicinen.
Hoppas verkligen att allt går över för annars slutar jag med medicin igen.
Funderar på att testa Seroquel igen sen om Abilifyn inte blir bra.
Får se.

Jag har gått upp i vikt igen så måste verkligen äta nyttigare och träna mer igen.
Som det är nu så tränar jag två gånger i veckan och det skulle jag vilja utöka.
Simma två gånger och nån form av gym eller gruppträning två gånger.
Promenerande vill jag också öka på.

Två kilon är det jag vill gå ner.
Inte mycket kanske men det gör storskillnad på hur jag upplever min kropp.
Hade nästan börjat lyckas med min kropp innan jag gick upp i vikt.

Pannkaksmorgon

Bokstavligt talat är det en pannkaksmorgon på mer än ett sätt.
Just nu sitter jag i lugnan ro och lyssnar på musik och ska snart
äta de nygräddade pannkakorna.
De är gjorda på riktigt, med smör och i gjutjärns panna.
Får se om jag känner någon skillnad.
Det är nästan den perfekta frukosten.
Det skulle luktat nybryggt kaffe och tända ljus också och
varit i farmor och farfars gammaldags kök men hey! Man kan inte få allt.

Mitt uppvaknande var dock inte lika skönt som min frukost.
Jag låg och snooza i min varma mysiga säng när det plötsligt ringer på
dörren. Jag flög upp ur sängen och tänkte i 120.
Vem kunde det vara?
Vilka kläder går fortast att ta på sig?
Vad ska jag säga?
Jag fattade hyfsat snabbt ett beslut och virade ett täcke runt min
helt nakna kropp.
 Ja, jag sover näck, tyvärr. Måste sluta med det. Kan ju sluta illa. 
Sen gick jag ut och öppna dörren och det första jag säger är "God morgon"
Haha! Som om det var typ pappa som ringde och väckte mig, inte som
att det står en helt främmande karl utanför dörren.
Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad vi sa mer än att jag bad honom komma tillbaks
lite senare vilket han gick med på, tack och lov.
Oj vad mycket jag skakade sen, adrenalin kick.

Jag sjukanmälde mig idag med men på måndag ska jag till jobbet igen.
Lite tid kan man väl få att vänja sig vid medicinen tycker jag?
Många jag känner blir inlagda när det är medicin ändringar pågång och ibland
önskar jag att även jag var en av dem.
Dock orkar jag inte lägga pengar och tid på att vara inlagd.
Inte direkt som det är kul att vara inlagd så det ska verkligen krisa innan jag blir
det igen.

Intellektuell

Nu har jag precis mumsat i mig en tallrik med hemgjord pasta Carbonara.
Nyttigheten själv i matväg.
Men det är gott!

Utöver det sitter jag och tittar på nyheterna, hör och häpna.
Johan trodde att en kompis pojkvän ska vara med.
Det måste jag se i så fall.

Idag är dag två med medicin. Den har gått i trötthetens tecken.
Jag umgicks lite med en släkting idag och jag orkar inte ens tänka på det för jag skäms och får ångest.
Det är jobbigt att vara drogad och umgås med folk.

En annan sak är en sak jag tröttnat på.
Att vänta.
Det är helt okej att man kanske inte alltid kan umgås när man bestämt men då hör man väl av sig tycker jag? Jag har ska inte gå in på för mycket men jag tröttnade idag.
Det betyder inte att jag inte tänker umgås med den här personen utan det innebär att jag inte kommer vänta mer, inte "jaga" den här personen.
Känner du dig träffad hoppas jag du inte blir ledsen eller sur.

Jag funderar på att skriva en bok förresten. Trots att jag inte kan skriva för fem öre och att jag nästan aldrig tänkt tanken innan. Vi får se hur det går. Ska skriva lite nu och skicka till min syster som ska ge konstruktiv kritik. Blir det för dåligt lägger jag ner bok idén.

 Vad tycker ni om den nya designen?

Ett, tu, tre

Det gick från ..

Till ..

Och nu .. 

Luggen är tillbaks och det är mer mig själv.
På bilden har jag på mig snäcksjalen jag jobbat med.
Den är nästintill klar nu. Bara en himla massa trådar att fästa. 

Ja, jag är ful.

Puss hej

Vänd dig aldrig om

Sakta, sakta fortsätter jag framåt.
Jag stannar inte.
Jag vänder mig inte om.
Även om jag ibland tvekar.

Jag bakar kakor.
Pysslar men framförallt
virkar.
En snäcksjal av restgarn.
Den blir tydligen fin, säger folk.

Jag lyssnar på Karlavagnen med.
Om barn och unga som mår dåligt.
Sara tipsade om denna radio sändning
och jag tänker föra det vidare.
Ni kan lyssna på de Här

Rönnbär

Igår.

Den berömda käftsmällen.

Idag.
Rönnbär och Zombiemood.

Hela min dag har nästan kretsat kring rönnbär.
I början att få tag i dem.
Sen att rensa dem.
Sen att koka dem.
Sen att låta dem rinna av.
Nu att koka saften med socker.
Sen att se om det kan bli gelé av alltihop. 

Manin har lagt sig och jag sjönk, som ett skepp.
En liten utlösande grej och idag har jag nästan inte överlevt.
Jag har varit så desperat hela dagen.
Men jag har skött mig.
Nästan i alla fall.
Jag har hällt i mig pepsi men seriöst finns det allvarligare saker just nu, okej? 

Överleva är ett exempel?

Jag drog en kniv mot armen innan.
Den var slö, ack så slö.
Lämnade inte ett spår så oroa er inte.

I morgon ska jag börja med medicinen igen.
Det blir andra försöket denna månaden.
Biverkningarna gjorde att jag sluta sist.
Om jag fick samma biverkning igen skulle jag

dock ringa Pronto. 

I morgon ska jag egentligen jobba men mår jag som idag så går det inte.

Jag är väldigt ensam i mitt mående just nu.
Ingen vet eller har tid.
Inte ens prinsen.
Han har nog med sitt så jag får inte plats.
Jag vill bara fly här ifrån.
Men istället kokar jag gelé och låtsas vara som vanligt

fast jag klarar inte av att le så man borde kanske se?

Nu är jag för rak.
Puss och hej.

Beat up the weakness

Hypomani.
Det är nog där jag befinner mig just nu.
Om jag ska vara ärlig.
Hatkärlek.
Om jag ska vara ännu ärligare så stör det mig inte alls, nästan.
Jag får mycket gjort, lite för mycket kanske?
Folk är långsamma fast egentligen är det ju jag som är snabb.
Tycker bäst om att vara själv just nu.
Slipper känna mig frustrerad då.

Igår bakade jag världens godaste bullar till idag, KANELBULLENSDAG! <3
Jag kokade även en flaska hallonsaft sötad med stevia!
Den blev god. Smakar mycket hallon och har en eftersmak av hockeypulver.
Det med lakrits smak.
Jag lagade även en vegetarisk gryta och städade typ hela lägenheten.
Med hjälp av Johan icke att för glömma.
Sen tvättade jag typ 2 maskiner och virkade färdigt min disktrasa.
Den blev lite sne men fin!

Jag tömde min mobil på allt med för jag tröttnade på att den var dum.
Så jag tror inte att jag har era nummer så ett litet sms med namn om ni vill att jag ska ha
ert nummer.

O & O

Ett virrvarr av löv

Jag gillar såna ord.
Som virrvarr och virvlar.
Nackdelen med de orden är att jag inte kan säga dem.
Jag har faktiskt funderat på att byta namn till Saga.
Vad skulle ni säga om det?
Eller Zaga blir det ju då.
Det är några stycken som tycker jag säger Zaga när jag säger
Zara. Lite jobbigt det där att det ska kännas lite krångligt varje
gång jag säger mitt namn.
Förstår ni?

Idag har jag jobbat.
Så höll jag på att skriva men det är inte helt sant för idag har
jag gjort tusen saker. Nästan. Som lite mani kanske?
Jag har bakat, tvättat, bäddat, skrivit upp virkbeskrivning på kotten, övningskört, varit social med pappa, virkat, gjort en virkbeskrivning, jobbat, varit social med Ln och Niklas m.m.

Jag köpte fina saker idag på jobbet i alla fall. För under hundra lappen.
Här är sakerna jag köpte :

Det mest spektakulära är nog denna te kopp.
Underbar är den och jag köpte den mest till min syster egentligen men
hon jublade inte när hon fick den så jag ska minsann dricka pepsi max i den snart!
10 kr

Om jag kan få för många virkböcker?
Nej skulle inte tro det!
Det gör absolut inget att de är gamla,
jag tycker om dem ändå.
2 kr

Allmänt bra att ha bok när man har tråkigt.
Tror jag i alla fall.
5  kr

Jag köpte för ett tag sen en liten vävstol på mitt jobb.
Dumt nog kan jag typ ingenting.
Eller jag kan väva jag kan bara inte allt det där som behövs innan.
Idag hittade jag denna bok som verkar skittråkig men som kanske
kan rädda mig?
Veronica HJÄÄÄÄLP! ;)
5 kr

Massor med bomullsgarn som jag virkar disktrasor av.
10 kr

Inte jätte fin men inte heller jätte ful liten väska som
jag tänkte att jag ska ha när jag går på krogen = typ aldrig.
Den är perfekt till det för den har plats för några kort och är stor nog
för min mobil.
30 kr

Dålig karaktär

Eventuellt kan man anse att jag har det, ja.
Jag har nämligen redan gjort om min sockerfria vecka till att
jag inte får dricka pepsi på vardagarna om det inte är något speciellt.
Idag gjorde jag om det ännu mer.
Efter att ha varit och simmat så var jag så hungrig så jag höll på att
svimma och då blev det en pepsi max och en kex choklad.

Nu kan jag ju välja att se det som att jag har misslyckats, vilket jag på sätt och vis
har, men jag väljer att istället att fundera på vad själva grund idén till den
sockerfria månaden var och jag kom fram till att det inte var att jag absolut inte
fick äta socker under en månad. Nej, det jag ville uppnå var att minska ner
pepsi drickande och kanske kunna få en mer normal relation till de.
Och det har jag faktiskt inte misslyckats med.
Jag har inte druckit Pepsi konstant nu när jag varit hemma och
jag har inte vräkt i mig sötsaker eller kanelbullar vilket jag..inte brukar men det händer.

Nog om det, jag gör som jag känner är bäst helt enkelt.

Jag håller just nu på med något spännande.
Jag gör eget kebabkött.
Från början, helt från början.
Nästan.
Jag har malt kyckling till kycklingfärs, gjort en kryddblandning
och haft köttet i ugnen i två timmar så snart är det klart.
Om ni vill testa så hittar ni receptet HÄR
Jag önskar jag kunde säga att det kommer bli skitgott och att ni
absolut borde testa men jag vet ju faktiskt inte än hur det kommer smaka.

En kotte

Jag kom hem från Råslättsbadet för en stund sen.
Åkte dit till tre och simmade med Nessie.
Det var andra gången efter sommaren som vi simmade
och det är skönt att ha kommit igång.
Vi simmar en km och sen badar vi ångbastu som belöning.
Det är jobbigare att simma än jag kom ihåg.
Jobbigare för musklerna typ?

Jag tränar nu två pass i veckan. Bygger upp det långsamt.
Yoga är något jag vill klämma in också.
Älskar yoga!
Och ett core pass skulle jag också vilja ha med i mitt vecko
schema. Får se.

Just nu sitter jag och klurar på en kotte.
Har kollat runt lite på nätet efter mönster men
bara hittat som kostar pengar och ett på engelska.
Jag orkar inte riktigt översätta det på engelska utan jag
kollar lite på det och ser om jag förstår och sen hittar jag på.
Trappa! Paha!



Såhär ser kotten ut än så länge. Jag tycker det ser ut ganska mycket som en kotte?

Utöver denna kotte har jag även gjort en grej till Elin, till hennes nya lägenhet.
En grej man ska ha på dörren.
Jag håller på att stärka den med potatismjöl just nu och så här ser den och det ut: