Tungt

Ja, just nu känns det lite tungt.
Har haft en "prat i bil" stund med pappa.
Konstigt det där att vi när vi sitter i en bil kan prata så himla bra
men inte annars. Till och med så bra att vi står utanför lägenheten i
flera minuter innan jag hoppar ur och han åker hem igen.

Vad pratade vi då om idag som fortfarande känns lite jobbigt?
Jo, jag erkände att jag behöver deras stöd och jag tror det var lite
underförstått att jag inte känt att jag fått det.
Pappa berättade hur han kände inför min arbetsträning och det är så
mycket lättare att förstå varandra när man pratat med varandra.
Inte visste jag att han jämförde min situation med hur han hade det förr.

Papi berättade också saker som han hade svårt för.
Konstigt det där för oftast är pappa min odödliga hjälte även om jag är
smärtsamt medveten om att han inte är odödlig och för evigt.
Men jag ser upp till honom.
Han har dåliga sidor, ja, men vem har inte det?
Och han är faktiskt snäll och bäst även om det ibland blir dumt och fel.
Han menar väl i grund och botten och jag älskar honom.

Tänk om han fick läsa här på min blogg, och läsa det här?
Undra vad han skulle säga då?
Men det får han inte för jag vågar inte.
Ibland är jag för ärlig här och det passar sig inte för föräldrar.
Så är det.

Nu ska jag börja virka på mitt sjuhundraelfte projekt för stunden.
Höhö, lite överdrivet kanske men försöker nog virka bort ångesten.