Efter en halv dag av handikappande ångest bestämde jag mig för att rota i medicinskåpet. Där inne längst ner längst in har jag sparat medicinen som jag fått av finaste V. Den som är beroende framkallande så att de helst inte skriver ut den, i alla fall inte i första hand. Skötsamma.
Medicinen har legat där så att jag kunde ta i extrema nödfall. Det där med extrema nödfall är svårt men idag behövde jag dem. Jag tog en halv för jag brukar känna av mediciner så mycket.
Men den funkade inte. Mirakelmedicinen, mitt hopp. Den hjälpte inte helt. Lite lättade den kanske men inte helt.
Nu ligger jag i badet med låst dörr. Har tagit andra halvan och hoppas på de bästa. Jag vill vara i fred, därför är dörren låst. Behöver få vara svag. För de är kämpigt nog som de är. Min plan gick inte så bra innan. Tjockhud.
O&o
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!