Oftast är det när jag är deppig och det bryter ut. I olika grad beroende på hur jag mår. Kan vara allt från lite orolig till att jag tror världen är ute efter mig.
Idag mår jag ju dock bra så att det kom idag beror på en annan grej.
Jag var ute och körde bil. Jag är otroligt rädd att jag ska göra något fel i trafiken.
Konflikträdd?
I alla fall efter en rondell fick jag en grå bil bakom mig. Jag körde en ganska konstig väg och den följde efter. Jag fick för mig att den förföljde mig såklart.
Efter ett tag skulle jag in på en konstig parkering. Först vänstersväng in på en liten väg och sen höger in på en parkering. Bilen följde efter.
Jag valde en parkering och bilen körde in på parkeringen jämte.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag stirrade skräckslaget på kvinnan som satt i bilen och hon skyndade sig ur bilen .... och iväg.
Hon var inte alls ute efter mig, det var en slump.
Var helt skakig. Pappa som jag skulle hämta fick ta över och köra vidare.
Efter den händelsen och de här två veckorna med sjukdom och smärta är jag helt slut. Jag har slutit mig inom mig själv och J som skulle iväg ville nästan inte lämna mig.
Jag tycker dock just nu att det är skönt att vara ensam hemma.
Lyssnar på peppande musik och fånar mig .
Kanske kan bli lite halvmanisk bara för att få må lite bra.
Man vet aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!