Om att be om hjälp

Mycket går framåt med Mymlan och vi lär oss mycket nytt som vi övar på under hundkursen.
En sak som vi har haft problem med dock är att hon inte lyssnar på nej.
Eller det gör hon om det gäller att inte ta en godis eller så men när hon gör något som hon inte får, som att hoppa upp på bordet eller bitas, då funkar det inte.

När hon är trött och så kan hon bli väldigt bitig. Hon morrar och hoppar upp mot en och hugger.
Vi har försökt med allt vi kan komma på men vi har nog helt enkelt inte rätt verktyg utan vi eggar nog upp henne mer.

Det här gör mig väldigt ledsen för det blir ju mycket "bråkande" då och jag vill inte bråka med henne. Jag vill jobba på andra övningar.

Jag har känt mig så otroligt vilsen men idag så skrev jag till en av ledarna ifrån hundkursen och fråga om hon ville hjälpa oss.
Jag var jätte nervös när jag skrev för jag kände mig så himla dum och målade upp bilder i huvudet om att hon skulle tycka jag var dum i huvudet.
Hon frågade om vi kunde komma till henne så skulle hon försöka hjälpa oss.

Jag är så himla glad och tacksam.
Innan har det känts som vi stått och stampat på samma ställe fast det har blivit värre och värre men nu är det hopp om det. Nu gör vi något åt det. Nu har jag bett om hjälp.

Så nu hoppas jag att vi kommer få verktyg så vi kan få mer harmoni!

Våran tuffenuffa och bråkis <3