Han stängde dörren och jag grät

Idag åkte han J.
3 veckor utan varandra.

Jag hade inte hunnit förbereda mig mentalt så när han stängde dörren så kom tårarna.
Direkt.
Pang bom.

Nu försöker jag ta mig samman.
Har mycket att fixa med.

J stresspackade igår så lägenheten är kaos.
Har dessutom två vovvar som tar mycket tid.

Men framför allt måste jag lösa Mymlan situationen när jag börjar jobba om två veckor.
Våran hundvakt kan inte passa henne längre på grund av cancer.

Ska hårdträna ensamhetsträning.
2,5 h är ju inte så farligt men ho har inte varit ensam mer än kanske fem minuter än så länge.

Jag har mailat massa hunddagis och kollar på hundvakter på nätet.
Det måste lösa sig på något sätt :)

Svårt när man inte känner dem.