Jag hade missat det totalt men så igår läste jag den här artikeln på Aftonbladet.
Av olika anledningar brukar jag inte bry mig så mycket om att gå med i liknande saker som detta.
Ett exempel är att folk just nu gör sin bild på fb regnbågsfärgad för att visa att de stöttar homosexuella och bisexuella.
Jag har valt att inte göra det för att jag inte känner att jag behöver provocera med min åsikt för det är många som inte tycker likadant som bli provocerade. Vilket känns synd och lite onödigt men så kan det vara.
Om någon frågade mig vad jag tyckte eller om man diskuterade ämnet så hade jag självklart berättat hur jag tänker. Det är inte alls hemligt eller så utan jag har valt att låta det vara.
I alla fall, tillbaks till Semikolon projektet.
Det här är en sådan sak som jag känner att jag verkligen skulle kunna tänka mig att ta del av eller hur man säger.
Jag kan tänka mig att tatuera in ett semikolon bara för att jag står för det här. Det är ett viktigt ämne för mig. Att öka förståelsen för psykisk ohälsa i alla avseende.
Jag ska tänka efter för jag vill inte tatuera mig på inpuls. Man vill ju inte ångra sig. Nu menar jag inte att jag skulle ångra tatueringen i sig utan mer att ha något som är permanent och alltid alltid kommer finnas där.
När jag gick på gymnasiet så bestämde jag att jag skulle tatuera in ett peace märke mellan skulderbladen.
Peacemärken har varit en favoritsymbol sen pappa berättade om det när jag var sådär 9 - 10 år så jag hade ju inte dött av att ha den där tatueringen. Idag tycker jag dock att det är ganska skönt att jag inte gjorde den eftersom det kanske inte hade passat med alla kläder och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!