Det här kommer låta hemskt men ibland önskar jag att jag hade cancer. Jag fattar att den år jätte hemsk och att man har allting och mår skitdåligt men den har en fördel. Folk har förståelse.
Jag undrar om det inte är bland det värsta med att vara sjuk så som jag är att man mitt i sitt eget krig för överlevnad måste försvara sig och förklara sig för de som ska stå där som en mur. De som ska ställa upp i vått och torrt. Inom rimliga gränser såklart.
Min mur är ganska fallerad och har ofta taggarna på fel sida. Min familj, de jag ska kunna pusta ut hos de.. jag ska inte säga sviker för jag kan inte kräva att de ska rädda mig men de ska i alla fall försöka förstå hur jag har de. Lyssna och ge råd utifrån deras plats.
Tack och lov har jag prinsen och även prinsens familj men även där har det blivit lite jobbigare och det gör mig jätte ledsen. Jag känner mig trött och hade det inte varit för prinsen hade jag gett upp, skitit i allt och slutat bry mig om att spela efter era regler och löst problemen och överlevt på mitt sätt.
Tur att det finns endel som ställer upp.
Fast allas ifrågasättningar har lett till att jag ifrågasätter mig själv.
Nu är bussen snart framme vid jobbet
O&O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!