Jag tål ju inte stress men just nu känner jag mig ungefär lika stressad som när det var nationella prov på
gymnasiet. Usch. Ni vet sådär när man inte vet hur det ska gå eller hur man ska hinna med allt eller framförallt hur man ska orka med allt.
Jag försöker verkligen att bara tänka på en sak i taget och ta det andra lite som det kommer men det är svårt.
Saker som stressar mig är
- Papi fyller 60 - Detta gör han två dagar innan jag åker till Uppsala. Måste komma på någon bra present! Inte varje år man fyller 60. Är lite nervös för att detta är sista gången vi är...vänner?
- Bussresan till Uppsala nästa vecka - Jag har haft lite halv fobi för det där med buss och tåg. Innan kunde jag inte ens åka med stadsbussarna. Nu ska jag plötsligt åka seriös buss skitlångt i fem timmar själv för första gången. Kanske okej att vara lite nervös över det?
- Piercing - När jag är i Uppsala så ska jag pierca mig är det bestämt. Just nu är jag så nervös över det så jag kan inte ens känna att jag vill det. Jag är inte så himla nervös inför just själva piercing stunden oså utan det som skrämmer mig är hur min släkt och framför allt min pappa reagerar. Det kommer ju inte bli positivt det vet jag. Pappa har hotat med att säga upp kontakten om jag piercar mig. Känn den magvärken!
- Körkortet - Jag har återigen tänkt att jag ska ta tag i det. I vår har jag tänkt. Sen kom jag på igår att det är ju fan vår nu? Och så kände jag att jag inte visste hur jag skulle orka hinna med det samtidigt som arbetsträningen och allt annat. Men som sagt, en sak i taget.
Det kanske kan vara så att det inte är själva piercingsmycket i sig som han ogillar, utan mer att han ogillar att du tar det beslutet själv istället för att lyssna på honom? Men det borde inte vara hans beslut eftersom det är din kropp, och det är inte som att du kommer sälja den. Då hade det varit förståeligt om han desperat ville hindra dig. Om han nu väldigt gärna vill ha dig kvar som en dotter han kan ta hand om och hindra från att göra, enligt honom, dumma saker, så kanske det ändå inte ligger livslångt allvar bakom hotet? För du behöver kunna växa upp till en person som tar egna beslut. Självklart behöver man hjälp, råd och stöd ibland för att kunna fatta bra beslut, men att hota med att säga upp kontakten är nog inte det bästa sättet att få en hälsosam relation.
SvaraRaderaÅh, det blev ganska långt det här. Hoppas du inte blev ledsen för något av det, kanske uttryckte mig lite klumpigt. Kom ihåg att du är bra. Du mår inte alltid bra, men du är bra i alla fall <3
Du är bäst! <3 Tack <3
Radera