Jag behöver någonstans att gömma mig.
Långt bort. Där ingen vet vart jag är.
Paus.
Paus från livet och paus från allt.
Jag orkar inte deala med det nu.
Men jag kommer inte på någonstans dit jag kan ta mig.
Någon som har en sommarstuga eller nåt liknande att låna ut som
inte skvallrar om vart jag befinner mig?
Jag vet att jag imorgon kommer gå till jobbet.
Jag kommer gymma med pappa.
Jag kommer gå i kursen.
Jag kommer le, jag kommer skratta vid rätt tillfällen
och jag kommer säga att allt är bra.
För jag är fast i det.
Det är sån jag är, jag gömmer hur jag mår för de flesta för
det är så mycket enklare.
Mest gömmer jag det nog för pappa.
Nu är ett sånt där läge när jag bara vill ge upp.
Lägga mig på golvet o ligga där i en hög tills jag ruttnar.
Vill inte ta hand om mig själv.
Och för er som skruvar lite sådär på er nu för att det plötsligt blev jobbigt
och ni känner att ni kanske borde göra något så kan jag säga att det är lugnt.
Självmord är inte med i planerna.
Så hur mår ni?
*happy face*
Jag känner igen mig så väl i det där. Jag döljer också jämt hur jag verkligen mår. Mest för att det är "enklast" så. Jag orkar inte riktigt gå in på hur jag verkligen mår och man vill inte oroa eller göra någon annan obekväm med sitt mående. Tycker det är bra att du vågar skriva på bloggen. För mig har min blogg varit min räddning många gånger. Det är skönt att ha någonstans att "prata av sig".
SvaraRadera