virknål och diskborste

 ( jag ska svara på kommentarer från förra inlägget imon )

Det var nog ingen depression.
Tack och lov.
Det är nog bara kvällsångest fast lite starkare än vanligt.
Jag tvivlar på min förmåga att hålla mig vid liv...
så jag virkar. Virkar och kollar på serier.
Virkar fort, fort och hårt.
Om händerna är upptagna kan jag inte använda dem till något dumt.
Lite så funkar det nu.
Maska för maska, minut för minut.

Jag har återupptäckt det fina med att diska.
Det är terapi för mig, ibland.
Det är ibland skitjobbigt och tråkigt men
det är skönt att göra något som fyller en funktion.
Något jag klarar av utan krav.
Köpte nytt diskmedel idag med så nu slipper jag må
illa när jag gör det också.
Grummediskmedlens dofter får mig att må illa.
Värst är nog gräs, den gröna.
Bara jag som mår illa av deras dofter?

Jag borde kanske fundera varför jag mår såhär?
Men man kanske inte alltid har svaren ändå.
Det kan ju faktiskt vara så att jag är bipolär och att
jag borde lära mig acceptera men det är svårt.
Självskadetankarna är på max.
Så fort jag låter hjärnan vara lite tom så fylls hela
huvudet av dåliga idéer.
Kan jag göra det utan att J skulle märka nåt?
Nej jag ska inte.
Nästan tur att jag inte är hemma, själv.
För där hade jag inte behövt dölja det för någon...
typ.

Nu ska jag återgå till disken.
En tallrik i taget.