När det var som värsta satte jag upp regler för mig själv.
Jag var tvungen o gå upp senast en tid och fick inte gå o lägga mig innan en annan.
Min åsikt är att hur dåligt man än mår så mår man mycket sämre om man sover bort livet men igår,
efter att ha haft en gråtpanikattack så gav jag upp.
Jag orkade inte mer.
Så jag grävde längst in i medicin skåpet där jag gömt de där medicinerna som jag bara tar vid absoluta extrema tillfällen. Jag svalde en och sen gick jag och la mig. Så jag sov från lite efter 12 till 6. Då vaknade jag igen, gick upp, satte mig i köket o stirrade / grät i en timme. Sen gick jag och la mig igen.
Kunde inte sova för kroppen var hungrig så jag fick gå upp igen. värmde en matsked ris och en matsked sås. Tryckte i mig det och gick o la mig igen.
Vaknade en stund vid typ 10 - 11 sen somnade jag igen.
Planen var att jag skulle göra så idag igen.
Men jag har hållt mig vaken.
Tiden går långsamt men jag är långsam så det gör inte så mycket.
Jag har inte gråtit på typ 2 h nu.
Det är alltid nåt?
Här har ni mig och solen, i egenhög person. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!