Nedtryckt, förträngt och glömt

Idag har jag fastnat lite i min barndom.
Mina tankar kretsar mycket om den trots att jag inte vill tänka på det och jag försöker låta bli.
Vi pratade om minnen igår, jag och min syster, så det rörde väl upp en del saker igen.

Jag blir nog faktiskt lite arg men framförallt ledsen när jag tänker på det.
Det är ingen som egentligen har sett min syster och mig.
Det som var då, det pratar man inte om.
Oftast är det fokus på att mamma är död och att min far vad alkoholist.
Thats it.
Men så är det inte för oss.
För oss är det så himla mycket mer som fortfarande påverkar oss.
Det var fester varenda helg eller i alla fall nästan varje helg och min syster berättade
att för henne så var fredagen en dag då man tänkte tanken "undra om det blir en bra eller en dålig helg"
En bra helg var en fest som inte spårade ur.
Vi höll hela tiden koll, båda två. Försiktigt för att inte irritera.
Vi hade sängtider som alla andra barn men oftast gick vi och la oss och blev nattade för att sedan tassa upp och båda två ligga raklånga på golvet i hallen och speja ner mellan trappstegen för att se vad som hände där nere.
Det var ibland en del bråk och ibland kom de på galna saker. En del man var tvungen att försöka avstyra utan att irritera och endel man fick bevaka lite extra noga.
Oftast senare på kvällen gick pappa och folket ut till krogen.
Då var mamma ensam med oss och då övergick det i ett annat övervakande.
Jag tänker inte gå in så mycket på det för det är jobbigt att tänka på men mamma kände sig ledsen och ensam och ropade ofta på oss.
Pappa hade sagt till oss att vi skulle sova och vi fick inte gå ner till mamma så det blev alltid som ett spel.
Man var tvungen att väga för o nackdelar och försöka släta ut allt så det blev så bra som möjligt.

Det här är saker som påverkat oss bland en massa andra saker och jag kan bli arg när jag tänker på att ingen såg oss, att ingen har låtit oss prata om det här för nu är det bortglömt och preskriberat.
Jag fattar att man inte ska älta för det fyller kanske ingen funktion men vi eller i alla fall jag hade kanske behövt få prata om det.

På fullaste allvar förstod inte jag att vi hade haft det annorlunda mot vad andra barn hade det förrän jag gick på högstadiet / gymnasiet.
Då började jag fatta. Klart jag förstod saker innan med men inte fullt ut.
Svårt att förklara.

Det här är saker jag inte pratar om.
J vet ju såklart och de kompisarna vet oftast att mamma dog och att pappa var (är nykter-)  alkoholist men vad det innebar för oss och hur det påverkade det pratar jag inte om med mina kompisar ens.

Idag kände jag mig ensam i det hela och började därför googla på bloggar som handlade om det.
Bloggar är bra för man behöver inte känna sig så ensam då.
Jag tänker länka till ett blogginlägg jag tycker var bra

Här är inlägget som fick både mig och J att tänka till