Dancing all night long

Kanske  inte då.
Men det känns bättre idag.
Allt är mer sorterat idag och jag kan tänka som jag vill igen.
Känslan av att vilja bort är kvar.
Känner mig..
Ensam.
Övergiven.

Lär ju inte bli mindre av den varan för att man åker iväg.
Varför är jag så logisk?

Jag vet att det inte är bra att slösa mina pengar på ingenting.
Så därför gör jag inte som jag vill. Flyr.
För att fly kostar pengar.

Bensin.
Boende.
Mat.

Sen kräver det förklaring.
När, och om folk ringer.

Men det gör de nog för de förväntar sig saker av mig och jag orkar inte.

Såg på hip hip hora igår.
En sak jag tänkte på då är att ska man  verkligen behöva dra allting till sin spets innan folk börjar fatta?
Inte förrän hon hoppar ut genom fönstret  börjar folk fatta..

Det är ju inte bara i den filmen som det är så.
Tänk psykvården.
Du måste ju vilja dö innan du får hjälp. Nästan i alla fall.

Vart skulle man åka om man bara stack?