Som ett obehagligt allvar

Det är ett tomrum nu.
Paus och stilla.
Förvirrar.

Orden ekar.

Kanske vänder det.
Kanske blir det bra.

Kanske.

Jag hittade mina favoritsolglasögon i en flyttkartong idag.
Det tändes ett litet hopp. 

Du kan dränka dig i minnen.
Eller litervis med vin..

Solen tog sig in uti mig om så bara för en liten stund. 

Ensamma dar, väldiga värld.

Klarar jag att stå på egna ben. 

Orden ekar

Vad jag vill har jag funderat på. Resten kan får vi se.
Resten kan jag inte göra så mycket åt. 

Inte just nu.

hennes röst 

Plåstrar, lagar och ler. Fejkler och tillslut darrar kinderna. 

Men man lurar sig själv så jag fortsätter

Ingen sömn 

och inga svar.