Jag vill så gärna

Har precis kommit hem från min kontaktperson och nu är jag helt slut.
Så slut att jag vill gå o lägga mig men jag tillåter inte det.
Jag vill bara ligga och gråta men jag tillåter inte det heller.

Jag har övningskört idag, sen har jag tränat, sen arbetsträning, sen övningskörning och
sen kontaktpersonen och nu sitter jag här.
Under dagen har jag även haft .. jag vet inte vad jag ska kalla det.
Ett bråk med pappa för att uttrycka mig kort och enkelt.

Det är kanske det där bråket som tog mest på krafterna.
Vi pratade om det när jag var hos min kontaktperson och hon blev nästan arg.
Men då vänder jag och börjar försvara pappa istället.
Fast hon genomskådar det säger hon.
Sen pratade vi om det jag skrev igår, om min barndom.
Hon ska ringa till stödgruppen och kolla lite hur det funkar åt mig, när hon har tid.
Så vi får se när  det blir och om jag ens kommer gå dit.
Det vet man aldrig.

Men nu tappar jag fokus från det jag tänkte skriva om lite.
Det jag tänkte skriva om var min läxa jag fick som handlar om
att jag ska få vardagsstruktur.
Jag vill så gärna vara bra på allt det där, diska, städa och hålla fint men
jag är inte det.
Jag inser att jag inte är "frisk" än ( kommer jag ju aldrig bli ) eftersom jag
inte orkar det.
Efter en dag som denna är jag helt slut.
Så slut att jag som sagt egentligen vill sova.
Folk har nog svårt att förstå det där, hur man inte kan orka.
Usch, det är svårt med för balansen mellan lathet och att faktiskt inte orka
den är inte sådär jätte tydlig.
Hur gör ni för att fixa det?
Vad tänker ni om det här?
Men jag försöker se positivt.
Jag kanske kommer diska idag.
Annars ska jag försöka ta det lugnt för jag känner att jag verkligen behöver det.
Skulle träffa en kompis men funderar på att faktiskt ställa in.
Tråkigt men jag kommer inte vara rolig ändå för jag har ingen energi att anstränga mig med.