Det har blivit bättre.
Jag har börjat leva igen.
Kämpade mig igenom dagar där varenda andetag gjorde ont.
Fortsatte träna och var snäll mot mig själv.
Sov mycket.
Träffade folk.
Det som finns kvar nu är en tom förvirring och lite kvällsångest.
Sånt man kan leva med och förhoppningsvis blir även det bättre.
Nackdelen med allt det här är att jag gått upp massa i vikt.
Blivit totalt kanelbulle tokig.
Tänker på det tills jag får en, måste sluta äta dem.
Jag önskar jag kunde förklara vad allt det här kaoset som nästan fick mig
att vilja vara inlagd för att överleva berodde på men jag orkar inte.
Berättade för min kontaktperson på psyk och den dagen mådde jag mycket
igen så jag låter det vara, för nu i alla fall.
Kan väl säga så mycket som att det här med distansförhållande är ganska jobbigt ändå.
Jag vill bara ha hem J nu. För jag behöver honom och det är svårt att trycka ner de känslorna
och samtidigt ha dem kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!