Ibland känns det verkligen så eller hur?
Men man får inte ge upp för det.
Jag har efter överraskningsfesten för min syster haft min två steg bak period.
På ett sätt i alla fall.
Jag har fortfarande inte orkat diska och städa undan allt från festen.
3 rätters för 9 pers plus matlagning blir en del disk.
Sen är det saker och skräp osv som behöver fixas egentligen.
Jag åkte på en förkylning så jag har inte orkat ta tag i allting.
Gjort lite då och då men knappt så det märks.
Först idag började jag ta tag i det ordentligt.
Men syns inte ändå.
Andra saker har jag dock gjort som varit bra.
Igår var jag på mitt framtida jobb på möte.
Jag börjar på måndag och vi har planerat en månad
framåt så det är ju bra.
Sen har jag haft min andra körlektion.
Det gick bra och det känns bra att jag jobbar framåt med det.
Jag ringde också transportstyrelsen och fick reda på en del viktiga
saker. Ringa sådana samtal är något jag drar mig för.
Så det känns ändå som jag långsamt går framåt.
Fast jag vill så gärna fixa alltihop på en gång.
Jag önskar att jag löst disken för längesedan.
Att jag pluggat teori för länge sedan och att jag börjat köra i våras.
Men jag får försöka göra mitt bästa hela tiden.
Pusha mig själv.
Skriva upp mål och delmål.
Det ska lösa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!