Mycket

..av allt.
Det börjar bryta sig ut, känslokaoset.
Jag kämpar för att hålla samman.
Allt går i perioder.

Jag var i Stockholm i förrgår.
Vi åkte tåg dit. Oj vad nervös jag var.
Alla sinnen på helspänn och när ett tåg
körde om blev jag rädd så jag hoppade till.
Men jag klarade det.
Nöjd

Vi åt god mat,
shoppade en del fina saker,
fikade på vete-katten ( Om ni är i stockholm
fika där, cool inredning, som att resa bakåt i tiden )
Jag lyckades tillslut ta ut 50 kr så jag kunde
köpa en Situation Stockholm
( En tidning som ska hjälpa hemlösa )
Stockholm känns nu avklarat.
Utan tidningen hade det inte känts lika bra.

På tåget hem diskuterade Johan och jag
hur man kan hjälpa och hur vi vill hjälpa.
Vi är olika han och jag.
Jag vill hjälpa människor och han är mer
inriktad på miljö frågor.
Jag har länge känt  att jag vill göra något
men vet inte hur.
Min kompis driver GMPO och det hade jag

jätte gärna varit en del av. I och med att jag själv
är psykiskt sjuk så är det något jag brinner för.
Men jag har väntat för man måste verkligen
vara redo för att kunna hjälpa tror jag.
Inget halvhjärtat liksom.
Sen finns ju röda korset och frälsningsarmen.
Jag ska kolla upp det lite mer tänkte jag.
Johan är dock orolig att jag ska gå in i något för
mycket och sen inte alls orka med.
Jag förstår honom för jag vet ju inte själv
hur mycket jag klarar av när och hur.

Förslag på hur man kan hjälpa?
Det mottages tacksamt.

Gammal bild på mig i Barnarp för typ två år sen tror jag.
Har Lisas mössa på mig och vi var ute med djuret i skogen.