fredag 10 oktober 2014

En låda fylld med vårt gamla liv

Som jag berättat för en del så håller pappa på att flytta.
Han vill bli av med det mesta så jag och min syster är där ibland och hämtar minnen och grejer.
En sak jag fick med mig var en låda eller en kartong.



Det är en kartong som hört till min och min systers första egna cd spelare.
Den är ganska anspråkslös och man kanske inte förstår varför den är så viktig men den innehåller en skatt, en smärtsam skatt.

Kartongen är fylld med foton..
Foton från vårt tidigare liv.

Kartongen har förvarats på golvet längst in i pappas garderob.
Undan gömd och nästintill glömd.

Min syster och jag har bläddrat i den då och då men nu var det, för min del, flera år sen sist.

Det är många foton. Många många.
Och många av dem får tårarna att sakta rulla utmed kinderna.
Det är smärtsamt att se hur de var och hur det kanske hade kunnat bli. 
Det är också smärtsamt att se att allting efter en punkt blev allt mer trasigt.

Jag kämpar på.
Jag har mitt eget liv nu men ändå kan de göra så förfärligt ont att mer eller mindre vara utan familj.
Jag har släktingar.
Jag har en syster.

Men det sitter inte ihop.
Vi har ramlat i sär.


Orkar inte förklara nu..


1 kommentar:

  1. Jag förstår hur du känner dig. Jag har ingen familj. Båda mina föräldrar struntar i mig. Min pappa går inte att prata med så där är det som det är men mamma har jag verkligen försökt få relation med men insett att det verkligen inte går. Det är väldigt tydligt att det bara är mina syskon som spelar roll och jag som är äldst är helt utanför familjen. Mina släktingar (som består av morbror och mormor) är på mammas sida så de kan jag inte räkna med heller. Jag har viktors familj. Det är väldigt svårt för jag vill verkligen att det skulle vara annorlunda. Men ja... Ville mest tala om att du inte är ensam....

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!