Jag fick avboka ett läkarbesök för jag ska till Ullared.
Jag kan förstå om den prioriteringen verkar konstig men
under omständigheterna och med mycket tänkande så
blev det de bästa beslutet.
Min kontaktperson på psyk blev dock inte så glad.
Jag hade inte tänkt säga varför jag inte kunde så när hon
frågade så sa jag som det var.
Hon hade ingen förståelse över mitt beslut och lyssnade inte
på hur jag hade tänkt utan tyckte jag skulle tänka över
mina prioriteringar.
Hon "mammade" mig ganska mycket.
Tyckte till och med J som hörde samtalet.
Jag lyckades få en ny läkartid så allting löste sig.
Nu till den knepiga situationen.
Som vanligt när det blir höst så börjar jag falla.
Det är oftast då det blir som värst tror jag?
Denna gången har det dock inte yttrat sig med tortyr deppighet
utan istället så har min hjärna börjat flippa ur.
Den brukar göra det när jag mår dåligt.
Efter en utredning så kom de fram till att jag har psykossymptom vid
hög ångest.
Men nu känns det som det började i andra änden.
Det som skrämmer mig är att jag inte verkar kunna påverka det alls och
att jag inte riktigt alltid kan hantera det när det kommer vilket jag brukar kunna.
Jag jobbar ju nu, tänk om det händer på jobbet?
Ja men då är det väl bara att prata med psyk nu då kan man ju tänka?
Men i och med vårt senaste samtal så har jag inte gjort det.
Jag tänker att hon kommer tycka jag är ännu mer dum i huvudet nu som avbokade
läkartiden och dessutom så brukar vi inte prata om den delen av min sjukdom.
Hon verkar inte tro mig utan det är lite "jaja, nu pratar vi om något annat" känsla
över det.
Jag ska byta psyk efter jul så jag tänker att jag får stå ut tills det och om det skiter sig får det väl
bli psykakuten då.
Jag brukar kunna klara mig ur min sjukdom men denna gången vet jag inte eftersom jag inte är jag när det händer.
<3
SvaraRadera