Vad är det för fel på mig?

Okej ursäkta töntighetsvarningen nu.

Jag skriver det här på känslor och känslor är inte alltid sanningar.

Pratade med pappa nyss.
Och då berätta han för mig att han måste ringa och tacka Ln och Niklas.
De gjorde tydligen ett jätte jobb igår.
Och det är ju jätte bra och jätte bra att han tackar..

men jag då?

Jag städade hela hans vardagsrum nere. Från golv till tak.
Oljade in möbler och soffan.
Fick jag ett tack?
Nej?
Men jag förlikade mig med det.
Tänkte att det är sån pappa är.

Därför blev det lite kniv känsla när han ska ringa och tacka dem.

En annan grej.
Jag har ringt varje dag och frågat om jag ska komma och hjälpa.
De flesta gånger har han bett mig att inte komma.
Den gången jag väl var där fick jag inte göra nånting självmant utan bara
det han sa åt mig att göra.

Men LN och N fick tydligen göra precis vad som helst och det får mig att fundera på om jag gör något fel?
Om han inte vågar mig göra saker självmant?

Jag vet inte...

ÄR DET NÅGOT FEL PÅ MIG?!

känns som att det är det.
Bara jag som inte fattat det än.