En prinsessa på besök

Jag är hundvakt åt Noomie som är en av mina bästa kompisars hund.
Hon är en svart dvärgpudel på ca 5 år ( Förlåt N jag kommer inte ihåg exakt hur gammal hon är )

Min kompis skulle till Göteborg över dagen och hon hade ingen hundvakt så jag erbjöd mig.
Jag har varit hundvakt åt Noomie innan men jag var ändå lite nervös.
Det är skillnad på henne och Alfons för honom känner jag så himla bra.
Jag vet hur han funkar och jag vet att han inte tycker det är jobbigt att vara hos mig.

När jag var hundvakt åt Noomie för första gången på ett par år så saknade hon sin matte otroligt mycket.
Hon var väldigt orolig, så orolig att hon kräktes.
Därför var jag nervös för jag ville att Noomie skulle gilla att vara här.

Men jag har ansträngt mig.
Vi har lekt, gått promenader och myst.
Hon har fått mycket uppmärksamhet men jag har också varit "sträng".
Noomie testade mig i början. Skällde och gnällde och tiggde.

Bland annat när vi skulle gå ut.
Hon blev väldigt ivrig och började gnälla.
Jag ignorerade henne tills hon var lugn och tyst.
Då tog jag på henne kopplet.
Detta gjorde ju såklart att hon blev uppspelt igen och
började gnälla och gå runt mig i cirklar men jag ignoreade henne
och tillslut gick det över.
Sen kom nästa utmaning, när jag öppnade dörren skäldle hon.
Så jag fick stänga dörren, vänta tills hon var lugn och sen öppna igen.
Så höll jag på ett par gånger så det tog nog 20 minuter innan vi kom ut.

Efter det känns det som det har gått bättre.
Hon har inte gnällt mer och hon skäller bara om hon hör någon vid dörren.
Annars är hon lugn, leker, tuggar på sitt ben och myser i soffan.

Jag tror det är bra att vara nervös ibland för då förbereder man sig

Nu ska vi strax gå en långpromenad och hälsa på syrran.
Jag hoppas att det ska gå bra men det gör det nog för hon är så duktig.

En gammal bild på
Noomie från när jag varit
hundvakt innan

Noomie i mitt knä
idag