torsdag 6 februari 2014

Vård Planering.

Vad är grejen med kvällsångest?
Seriöst, varför får man ångest på kvällarna.
Eller nu uttalar jag mig som att det är ett fenomen som finns men jag tror att det gör det?
I annat fall så får jag omformulera mig till "Vad är grejen med min kvällsångest?"

Innan har jag tänkt att det kan ha att göra med att man inte gör någonting och att tankarna
då har tid att rusa runt i huvudet.
Men jag upplever fenomenet ändå, även om jag inte ligger där i sängen, i ett mörkt rum och
pillar navelludd med tårna.
Jag sitter i köket och äter mat, kollar på film och funderar inte alls mycket på någonting.
Vad jag vet om själv då i alla fall.

Sist jag var hos min kontaktperson så fick jag i "läxa" att jag skulle vård planera.
Eller vi ska göra det tillsammans men jag skulle hemma fundera över en del saker som jag ville ha hjälp med.
Bara ordet får mig att vilja backa för att det låter så.. jobbigt tråkigt och grått?
Jag har bara kommit i kontakt med det ordet innan när jag jobbat inom vården, på äldreboenden.
Där är det sjuka människor med mycket problem, konkreta problem.
Jag är inte sjuk?
Fast det är jag ju.
Fan, fan, fan.
Det är så svårt att få ihop i huvudet.

Såhär står det i alla fall på lappen jag fick med hem.

Problematik: Bipolär II, ängslig personlighetsstörning.


Mål: 
Delmål: 
Ex: Rutiner, praktik, öva sociala situationer

Resurser:
Vad kan jag, vad är jag bra på?

Jag har redan låst mig.
Det här ger mig brutal ångest.
Varför försöker jag tänka då, analysera mig själv.
*djupt andetag*
Varför är det här så extremt jobbigt?
Det är inget svårt EGENTLIGEN.
Jag ska skriva vad jag tror kan hjälpa mig.
Vet inte, vet inte, VET INTE! ekar i min hjärna.
Jag vill fly, jag vill strunta i det här, jag vill stoppa ner lappen i plånboken igen
och låtsas att jag har glömt.
Men det kan jag inte för det skulle vara att förlora.
Att ge efter för ångesten.

Jag skulle behöva hjälp av min syster nu.
Hon är pedagogisk och bra.
När det låser sig för mig brukar hon kunna dela upp det i mindre bitar som
jag kan hantera. Så var det i alla fall med skolgrejer. Filosofi och så.

Nu skickade jag ett sms till henne.
Får se vad som händer.
Känner mig jätte fånig men såhär är det för mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!