onsdag 29 juli 2015

När det inte blir som man planerat

Jag är sjukt trött just nu.

Pappa och jag bestämde oss för att åka upp till Farmor o Farfar för att äta med dem och sedan plocka svamp. Vi skulle dock åka hem strax efter tre efter som jag och My ska på hundkurs ikväll och vi båda hade behövt vila i mellan.

Riktigt så blev det ju dock inte.

Vi åt och sen tog vi bilen bort en bit (för att My skulle slippa gå så långt ) och så traskade vi in i skogen. Vi hittade ett ganska stort område med svamp och plockade där. My lufsade runt lite för sig själv men hon blev trött ganska snart och vi bestämde att när vi plockat färdigt där skulle vi ta oss hem.
Då ringer telefonen.
Farfar känner sig konstig i vänster sida av ansiktet och sjukvårdsrådgivningen vill att han ska åka in för att kolla så det inte är en stroke. Han får dessutom inte köra bil själv.
Jag lyfter upp Mymlan och så springer vi så gott vi orkar tillbaks till bilen.
Inte så lätt att springa med en nästan tolvkilo sprattlande hund i armarna.

Farfar sitter och väntar på oss när vi kommer och pappa och han åker iväg.
Jag stannar med farmor.
Hon är lite glömsk och orolig så är bra om någon stannade.
Vi rensade svampen och det gick ganska bra men när vi var färdiga med det så började hon fråga om inte farfar och pappa skulle komma tillbaks snart.

Jag försökte tygla mina egna känslor och agera som om jag hade jobbat.
Pratade om annat utan att förneka hennes känslor.
Det fungerade ganska bra.

Klockan fyra ungefär kom de tillbaks.
Tack och lov hade de inte hittat något så det var NOG ingen stroke utan kanske en nerv i kläm.
Om det blev värre skulle han dock komma tillbaks / åka till akuten.

Nu är vi äntligen hemma och jag är otroligt trött.
Blir nästan aldrig trött mer om det är något som pressat mig psykiskt.

Skönt att farfar mår bra i alla fall! Det är det viktigaste.

Idag är sista gången på kursen och alla ska visa upp sitt trick.
My kan ju inte skälla på kommando så jag skäms och vill fega ur därför men jag ska pusha mig själv och åka dit ändå.

I värsta fall får jag väl åka hem igen då. Eller sitta och titta på eller något.
Bara jag gör mitt bästa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett litet avtryck så jag vet att du varit här så blir jag glad!